2003-03-18 Vi går mot ljusare tider!
2004-03-13 Tiden räcker inte till…
2004-04-03 Chronicles of the Saint
Vi går mot ljusare tider!
Tiderna förändras, hoppet ökar då dagarna börjar bli längre, eller rättare sagt då man börjar se att det inte är becksvart då man går till jobbet/skolan och att är minst lika svart då man kommer hem. Vi kan skönja ljuset i tunneln, tiden går. De få av oss som trodde att Blizzard skulle glädja oss då det var som mörkast, i slutet på förra året, står där med lång näsa. Vi som varit med ett tag är kraftigt skeptiska mot Blizzards tidsangivelser, som de i och för sig är försiktiga med, men ändå. Kvartal fyra år 2003 har nu blivit i början av 2004. I dessa tider då det börjar ljusna ute, kan vi även skönja att Blizzard närmar sig med stormsteg, för tidsangivelserna ligger nu inte över 6 månader framåt, utan bara några månader.
Att det går framåt på fronten märks även på Blizzards ansträngningar att anställa folk på diverse positioner, de har anställt en ny tjej som svara på diverse frågor och ska vara knutpunkten mellan spelare och utvecklingsteam, om jag förstått saken rätt. Just nu vill de anställa en hel del folk, kollar man på titlarna så ser det hoppfullt ut, Senior Game Designer, Sound Designer, 2D Cinematic Artist, Billing Representative. Den sista är väl inte så kul, men Billing har med fakturor att göra, och vilket spel kommer att skicka ut fakturor? Alla jobb är inte hos Blizzard North heller, men vem vad som är vad nu efter alla turer? Vem har köpt vad, vem äger vad? Vilka har slutat osv, det spelar förhoppningsvis ingen roll, för Blizzard ger inte upp iallafall, vilka projekt vet vi ännu inte om?
Men just nu, i skrivande stund vet vi i alla fall att World of Warcraft aldrig har varit så nära release, och vi kommer närmre för var dag. Det har hänt en del saker, viss information har kommit på villovägar, folk laddar ner den och försöker … ja varför vet jag inte riktigt. Tänk om Blizzard slapp jaga reda på alla sånna siter och dylikt och istället få koncentrera sig på att föra World of Warcraft till ett Beta-test, då skulle vi börja få lite riktig information istället för denna taffliga undermåliga information som nu flödar runt i dessa mörka vrår av Internet.
Alla har vi väl redan börjat fundera på vilken ras vi ska vara, eller iallfall vilken fraktion vi skall vara. En del kanske börjar med att utse vilken klass ens karaktär skall vara och väljer utefter vad som finns tillgängligt för den klassen. Några, däribland jag, vill nog se lite mer innan jag bestämmer mig, men visst funderar man. Det finns ju ett val till, man eller kvinna, och den eviga diskussionen kommer alltid upp; någon tycker att de kvinnliga karaktärerna endast ska spelas av kvinnor och omvänt för för de manliga varianterna. Hur kul skulle det vara på en skala? Titta bara på klassikern Diablo, visst finns det tjejer som spelar, men inte så många det skulle behövas för att fylla upp Sorceress, Assassins och Amazonenernas platser. Nu skiljer det lite i och för sig i World of Warcraft eftersom varje ras finns i manligt och kvinnligt alternativ, men ju mer omväxling dess bättre.
Det med utseende blir nog roligt, helst om man väger in klanalternativen som finns, man kommer att kunna skapa sig ett skapligt unikt utseende med de valen som finns för klanmärken och färger, men som sagt, kanske det är med i beta-testen, då först får vi reda på mer.
Jag har nog aldrig längtat så mycket efter en utgift som inför detta året, tänk då man kollar bankkontot och Blizzard har dragit 10 dollar eller 10 euro, vilken valuta nu vi kommer betala i. Då vet man iallfall att man är igång, helst då före det så har Blizzard utökat beta-testen till europa så vi får vara med lite på slutet och smaka på godsakerna, så man vet vad det handlar om, mer än att läsa på fan-sites om vad som sker i betan och hur det fungerar. ”Trial and error” är ett underskattat verktyg, men de som vågat prova gillar det, allra helst om man får vara med om en beta-test.
plastdunk 13/1 -04
Tiden räcker inte till…
Vissa gånger här i livet så säger man ”jag har inte tid”. Ibland kommer det väntat, ibland oväntat, vissa gånger är det en genomskinlig lögn, andra gånger tror man att det verkligen är så.
En släkting till mig hade inte tid att gå på mammografi för hon hade inte tid. Först när en av hennes systrar gick på mammografi och det hittades en knöl som bekräftades vara något som man inte vill ha bekräftat, så gick den första släktingen och kontrollerade det hon inte ”haft tid med”. Vad visade det tror ni? Inte bara en utan massor, nu har hon kanske inte så mycket tid kvar, eller så fixar det sig.
Nu har vi ett nytt spel under uppsegling, vi har en beta som kommer. Först kommer en US/Canada/Korea-beta, sen strax därefter kommer en europeisk dito (inte nödvändigtvis flera månade efter). Det gäller då att inse att det finns annat i livet än att spela, ännu värre då det riktiga spelet kommer ut. Det finns annat i livet!
Betan kommer, spelet kommer, oavsett detta så kommer ditt liv att fortsätta vid sidan av. Även om betan/spelet inte kommer så fortsätter ditt liv, ta hand om det i första hand! Vi lever i en virtuell värld och en riktig värld. Vilken är verklig? Då vi är inne i den ena så verkar den andra tråkig och grå, och tvärt om. Att ha en riktigt härlig spelkväll är oslagbart, då spelet inte laggar, justa team-mates, teamspeak2 funkar direkt, inga ”firewalls” som ställer till en massa problem, härliga quests och underbara drops, då saknar man inte den riktiga tråkiga världen. En kväll med polarna ute, justa samtal, härliga människor, fin och billig mat, man vill aldrig att kvällen ska ta slut (om man då inte träffat sin soulmate just den kvällen och vill avsluta kvällen med lite romantik), då saknar man inte den virtuella världen ett dug.
Det hela gäller att få tillräckligt av båda, inte för mycket av det ena som inkräktar på det andra. Det är lätt att bli sittande i början med ett spel t ex, du loggar på och ser första introt för första gången, du får valet vilken karaktär du ska välja. Herregud… vilka klasser var det nu varje ras kunde vara? Ska jag gå på känsla, eller vet jag? Är planerna klara, ok, hur ska då karaktären se ut? Male eller female, oj det fanns många sätt att påverka sitt utseende på, hårfärg, tatueringar, hudfärg, kroppsbyggnad osv. Ska jag verkligen välja Night Elf eller Undead? De ligger verkligen nära motståndarfraktionen, törs jag vara den som först inkräktar eller inkräktas? Vad spelar mina kompisar? Vaddå Guild?
Vänta lite, jag måste skapa en ny, mina första val stämde inte alls, varken med ras, klass, fraktion, startplats eller där mitt blivande guild spelar (vilken server alltså), jag deletar den gamla, för vid level 6 hade jag satsat på helt fel skills och abileties och talangerna som fanns sög verkligen.
Ut igen, ny karaktär, ny klass, äntligen hittar jag polarna, vi kan vara i samma guild, vi alla kan utföra uppdrag tillsammans, vi hittar det första instanserade området, teamspeak är på, vi slipper chatta det är bara att snacka i mikrofonen, första natten/kvällen/helgen/veckan flyter förbi. Världen har fått ett nytt ljus, det skimrar i WoWs färger. Den därringa gamemasterns som det snackas om triggar uppdrag och händelser, hela fraktionen som du tillhör blir anfallen av den andra fraktionen, du behövs verkligen, du känner din plats i WoW-historien! Vi lyckades slå tillbaks anfallet, vi lyckades! Hade det inte varit för mig och de andra som just precis i rätt ögonblick utförde den där ritualen som krävde 10st medans våra krigare höll tillbaks anfallet, så hade allt varit förlorat.
Now, how does the apple taste? Det kommer att bli en underbar period, det finns inget som slår ett nytt spel som man verkligen gillar (förutom livet som sådant). Spel och livet är sådant som inte är lättköpt, man kan inte vara med i fame-faktory eller Big Brother för att lyckas, det är bara att delta och göra sitt bästa som räknas, precis som i livet. Skit kommer att hända, man kommer att göra fel, men man lär sig tills nästa gång. Det som verkar dåligt i början kan sluta riktigt bra, bara man klarar av att slutföra och ha tålamod. Det som börjar bra, eller faktiskt jättebra kanske inte funkar i längden, precis som i livet, ni vet, vardagen med skola, jobb och allt annat som vi ”måste” genomlida.
Vi alla söker en verklighetsflykt, men glöm inte bort verkligheten, ni vet, det som händer då ni stänger av datorn och räkningar hopas och vänner som ringer, allt har sin tid och sin plats, precis som Alfons Åbergs pappa sa. Vi hoppas alla (annars skulle ni inte vara på vår site och intresserad av ämnet) att Blizzards nya spel blir vad vi förväntas oss, helst lite därtill, men vi har ju alla lärt oss att Blizzard borgar för kvalitet och framför allt att det räcker en lång tid framöver.
Det nya som vi stöter på är ju att kommer till en månadskostnad. Givetvis har det funnits hos andra förut, men hos Blizzard är det nytt, förut har det gamla Battle.net varit gratis (nu gäller ett nytt Battle.net med helt ny arkitektur som stödjer WoW), nu kommer det att kosta. Vad har spelföretagen dragit oss in i? Kommer vi att ha råd att spela mer än ett spel i månaden i framtiden, nypriset på spel ligger fast, högt som attans, ännu värre med konsolspelen, hur har de tänkt? Ska vi dels köpa alla spel för 500-700 kr och sen betala ytterligare för att spela dem online?
Alla fattar ju att gränsen kommer, den där droppen som får tunnan att rinna över, då vi inte har råd mer. Visst det är ju kul om WoW blir en hit, men vad händer om alla spelar WoW, om spelet kostar 500 spänn och månadsavgiften blir100 spänn i månaden så blir det 1600 kr på ett år (en månad gratis räknar jag med) hur många sådana spel till köper man då? Tanken är jättebra, betala per månad och få en gamemaster och personal som jobbar dagligen med uppdrag och utveckla spelet samt att motverka fusk och sånt. Men som sagt, tråkigt bara för hela spelvälden om något spel blir så populärt att alla väljer [sätt in valfritt MMORPG-spel här] vad händer med resten av alla spelproducenter då som inte får betalt för nedlagt arbete i just deras spel, som säkert är bra, men ingen har råd att köpa och betala per månad för att spela det, eftersom de (vi) måste prioritera våra utgifter. Inte som förut, man köpte ett spel, svindyrt, men då man väl köpt det kunde man lira online, via Battle.net, spelets eget multiplayer-gränssnitt, gamespy eller all-seeing-eye. Den eran verkar vara på väg mot sitt slut, nu får vi en direkt verkan av kapitalets makt, vi är tvungna att betala för det vi får, dagligen bokstavligt, hur mycket har vi råd att betala?
Tyvärr är det en återvändsgränd i längden, alla förlorar på det, om inget nytt händer. Sänkta priser (eller gratis nedladdning) på spel som har en månadskostnad, eller höjda priser på inköpet av ett spel, alternativet är ju helt gratis spel, det finns starka konkurrenter som är helt gratis, Americas Army Online och Wolfenstein Enemy Territory, det är inte MMORPG men ett väl fungerande totalt gratis alternativ till online-spel, och oftast är det ju att spela mot/med andra som drar, annars hade inte kravet funnits på annat än single-player, eller?
Men nu siktar vi bara en bit framåt, inte flera år som jag gör, ännu har jag och förhoppningsvis många med mig råd och har planerat för ett inköp av World of Warcraft, samt att beräknat en kostnad på ca 100 kr i månaden för det, snart kommer det. Först nu närmast kommer det en Beta som kommer att ge oss många nyheter, insikter och förklaringar, sedan kommer några av oss att få tillgång till europeiska betan genom en sign-up (snart på en sida nära dig). Efter det kommer troligen en stresstest av servrarna, då Blizzard vill fylla servrarna till max för att testa deras kapacitet, först då det är klart så kommer spelet. Då har vi alla chansen och möjligheten att utforska det, förhoppningsvis utan buggar och större störningar tack vare de tester där många av oss kommer att ha varit delaktiga i slutförandet.
Men det kommer att kosta, tid och ditt liv, vart gränserna går vet du bäst själv, eller kommer att bli medveten om. Glöm inte bort Livet bara.
plastdunk 13/3 -04
Chronicles of the Saint
Vi hade en betanyckel över, och eftersom vi inte fick lämna ut den hur som helst och absolut inte tävla ut den så var vi tvungen att ge bort den till någon. Den får tydligen inte överlåtas hur som helst utan Blizzards samtycke, och de betakopior som installeras utanför USA/Kanada och Korea hör uteslutande till ”presskategorin”, dit räknas alltså vi fansites.
Det första vi tänkte på var alltså vår käre Kompis Helgonet, vår admin, den genomhederlige kufen som smyger runt och tisslar och tasslar i alla våra vrår av ASP-kod och dylikt, precis som hustomten sköter om djuren på gården om nätterna åt bonden. Tomten får lön med gröt och sånt, vad skulle vi kunna ge Helgonet?
Då detta kom till hans vetskap, slutade han plötsligt dyka upp på vår gemensamma mötesplats, vi kliade våra huvuden och undrade vad som stod på. Kajan kom ihåg något han ”mumlat om”, han hade sagt något om att han inte var sugen på ”några nya attans spel”, minsann. De tog bara upp hans dyrbara tid och han hade fullt upp med flash-spel, någon urtidsgrottvarelse som klubbade iväg pingviner eller nått sådant. Fallout skulle han installera igen, så han skulle minsann inte ha någon beta.
Sen försvann han ur vår åsyn och hördes inte av.
Fattar ni problematiken? Vi hade en Beta som låg oanvänd i en inbox, till ingen nytta! Här börjar det roliga. Vi var, säkerligen som enda site runt om på denna jord, i den galanta problemställningen att vi hade admins som inte ens ville spela spelet!
Vi började maila honom, ingen fick något svar, tillslut blev hans inbox full, vi började misstänka att han helt gått in i flashvärlden och vägrade komma ut! Till slut ryktades det om att en admin från wow.stratics hade sett honom stryka omkring knutarna runt frikyrkorna mot Uppsalahållet, med ögon stora som tefat, han var klädd i en gammal trenchcoat och rufsigt hår, okammad och sliten, jagad som en 24-taggare i oktober. Denne admin från wow.stratics visste ju inte anledningen och trodde att det var samma som för alla oss andra admins, man hade spelat för mycket.
Men inte då, vårt lilla Helgon var på rymmen, han flydde som den värste skattebedragare, han flydde från sitt ansvar som admin, han kände sig skyldig men hade inte kurage nog att stå upp till den tuffa uppgiften. Då vi väl fått spår på han så var vägen given, vi ringde upp gamla avdankade Palme-spanare som legat i malpåse sedan Ebbe Carlssons dagar, vi tog kontakt med Kanal 5 och tog råd av deras parapsykologiska specialister, samt att Hasse Aro på Efterlyst gjorde en storartad insats som snackade med Leif G.W. Persson. Via Hasse fick vi då reda på hur personer som reagerar på detta vis skall hanteras och vilka motiv som vanligen ligger bakom detta. Sedan ringde Renée Nyberg och hon ville vara med att leta, hennes redaktion hade nu spårat upp varje försvunnen människa med minsta anhörighet till Sverige, och hennes fotfolk behövde hålla sig varma tills det stora larmet skulle gå nästa gång, men där drog vi gränsen.
Detta projekt hade nu antagit oanade proportioner, vi var berättigade till ”Mål-4”-projektpengar ur EU-fonder. Vi tillsatte en stab, med Shinee som koordinatör över uppgifterna, och sammankallande för blixtinsatser. Vi hade 24-timmars beredskap och jour i samma veva – Vi måste håva in honom!
Genom vårt stora nät av angivare och ovan nämnda personers yrkeskunskaper kunde vi snart ringa in honom, han hade synts i de centrala delarna av Stockholm, roboth hade lite koll där. Roboth lade ut ordet på de lokala sjukhusen och delade ut foton. Han varnade även att de inte skulle försöka ta kontakt – så pass desperata människor måste tas omhand av personal som är specialutbildad på det. Vi hade just den rätte, nämligen Hans Scheike. Nåväl, sjuksköterskorna visste nu om det, och nu visste vi att loppet var vunnet, den yrkeskategorin har sina egna sätt att hantera saker och ting, åtkomst till diverse databaser och yrkeskontakt med poliser och psykologer/terapeuter. Bättre än så här kunde et inte bli!
Det visade sig vara en sjuksköterska som jobbade på Stockholms sjukhem bredvid St. Göransjukhuset som fick syn på honom först. Hon var på väg hem till Sysslomansgatan och tangerade Rålambshovsparken på vägen hem och det låg ett bylte och tryckte bakom en buske och gnydde och försökte gömma sig. Det går inte så bra innan buskarna har fått vårens spröda löv… Hon ringde genast sin kontaktman i spaningscellen som hon tillhörde, som sedan kallade alla i deras grupp till platsen för att hålla koll på vårt lilla offer och se till så att det inte kom några socialassistenter som trålade efter kunder i närheten av platsen. Shinee fick reda på det hela, givetvis inom fem minuter, så han och staben ryckte ut. Den består mest av Stockholmsmedborgare så klart eftersom det är mest lämpligt vad det gäller våra lobbyuppdrag i Rosenbad och avstämning av aktieportföljerna på Stockholmsbörsen. Nåväl, det var utomordentligt viktigt att detta gick fort, tiden rann iväg och vem vet vad som kunde hända nästa minut i dessa stressiga lägen…
Insatsgruppen som tränats på K4 i Arvidsjaur plockade upp Shinee och de for till platsen, säkrade ytterområdena och skickade hem de civila trupperna av spaningssjuksköterskor. Då de hade läget under kontroll så slog de till… Helgonet var helt chanslös och omedveten om vad som hände. En liten spruta skulle hålla honom lugn i transportfordonet, som tyvärr för dagen hade ersatts av en Morris Mini. De fick vika ihop honom rejält för att få plats med en sjuksköterska, en läkare och en avprogrammerare, samt givetvis en som körde.
Under färden började avprogrammeraren att sondera läget, sjuksköterskan injicerade hela tiden lagom med lugnande medel för att hålla honom lugn men vid medvetande, precis mellan dröm och vakenhet så att han skulle kunna tala ut lätt utan sitt undermedvetnas veto mot sitt medvetna jag. Det visade sig redan tidigt att det var en Linux-sekt som slagit tänderna i honom, han hade suttit hemma och varit vaken i flera dygn per vecka i streck och programmerat brandväggar och modifierat drivrutiner för Radeonkort till Linux-servrar.
Resan gick mot det stora tysta landskapet Värmland, där skuggorna ruva och Hans Scheike dväljs i de mörka skogarna. Redan där hade vi en bra koll över vad som hänt och hur det skulle hanteras, Hans fick ta hand om Helgonet några dagar, det vart mycket ris under den tiden kan vi lugnt säga. Helgonet fick kontakt med sitt riktiga undermedvetna genom gråt. Säga vad man vill om Scheike, men han vet vad han gör. Efter det var det några turer kvar hos avprogrammeraren (han avprogrammerar i COBOL, ett mycket anrikt avprogrammerarspråk), och sedan började den långa vägen tillbaks för Helgonet (och vägen tillbaks till att kunna använda en stol igen). Efter ett tag kunde vi ålägga honom lättare uppgifter, så som att delta i IRC-kanalen, fast risken var stor att Linux-maffian skulle få tag i honom där – det är deras största fångstområde. Men Helgonet stod emot alla tendenser (vilket kan ha haft att göra med att vi hyrt in 6st snubbar från den jugoslaviska maffian som var med honom 24/7 bara till det datumet alltså trodde vi, men de var med honom dygnet om.. vi fattar inte hur det kom sig egentligen).
Till slut kunde vi släppa in honom på våra forum igen, därav den konstiga spammningen av t ex marknaden under den senaste veckan och konstiga påhopp på en viss admin, utläggen använde ord såsom analfabet, dyslektiker och typ.. ”lägg ner siten den är undermålig”.
Men inatt hände det, eller rättare sagt igår eftermiddag, han efterfrågade själv koden (de där grabbarna från jugge-maffian kan verkligen bryta upp armarna på ryggen på folk utan att de går av eller hoppar ur led), han började tanka med Bittorent, och efterfrågade villigt vilken karaktär han skulle spela, om vi hade några tips. Visste ni förresten att man kan böja fingrarna ganska långt över handen mot handleden? Helgonets naglar kommer att växa ut igen, Dragan och Jockso lovade det, men det kan ta ett tag.
Nu är lyckan total, alla admins har äntligen villigt givit sig hän spelet och skall rapportera in. För Helgonet återstår bara en liten kurs i bildhantering ang betan, den nya strukturen som finns. Det har just blivit en plats ledig på Guantanamobasen på Kuba som håller i den kursen.
För TT-avdelningen i Sundsvall,
plastdunk 3/4 -04