Diablo 3 nyheter på svenska - www.svenskadiablo.se

2002-01-15 Respect…
2002-01-19 En vis man sa en gång
2002-02-17 Condition critical…
2002-03-12 Is open
2002-03-24 Att vilja vara någon
2002-04-13 Dropps, bra eller dåligt?
2002-06-02 Die Mauer
2002-06-19 Skulder och sjömän
2002-10-19 Rapport från förorten
2002-10-21 Utveckling är inte gratis
2002-10-28 Fy fabian, sa Pippi Långstrump
2002-11-01 Förväntan, det är det vi lever för
2002-11-07 Sanning och konvalesens
2002-12-31 Nyårskrönikan

Respect…

Respekt är något man förtjänar, eller hur?

Många tycker att man ska ha respekt om man kör HC, och endast HC. Givetvis berättigar inte bara det faktum att man kör HC respekt utan det krävs lite mer än bara det. Vissa hävdar, bl a jag, att man tappar den lilla respekt man eventuellt kan ha haft om man roar sig med att PK:a folk (player killer) på HC. Iofs. berättigar det till att man förtjänar lite respekt om man ger sig på karaktärer av char-level som motsvaras eller helst överstiger ens egna, men hur ofta sker det? Givetvis är den som är ute efter att PK:a en lowlevelchar endast en lowlife-manwhore, som behöver lite manwhoreslapping för att fatta. Som Waterboy sa i filmen, ”open up a can of Whop-ass”.

I SC är det bara patetiskt att försöka PK:a tackvare att det inte finns någon vinst att göra alls, bara logga på igen för den clvl 9 char de eventuellt lyckas döda.

Respekt har sina ramar där det kan vinnas eller återfås alltså.

Kan då en singleplayer vinna respekt?
Ja hävdar jag, givetvis kan en spelare som endast spelar open/singleplayer vinna respekt. Vill ni ha ett exempel har jag givetvis det, förberedd som jag är. Det finns en herre som frekventerar vårt forum och som genom sin gedigna kunskap har fått sin välförtjänta respekt, nämligen LoRD Fox. Givetvis finns det folk som spelar closed-chars som kan mycket oxå, men bragd-respekt-medaljen tilldelas LoRD Fox. Tveklöst.

Det är svårt att rabbla upp alla andra som kan en massa om allt som verkligen förtjänar respekt, med risk för att glömma någon och på det sättet ofrivilligt göra så att jag förringar någon eller att någon ska känna sig förbigången så nämner jag ingen mer, jo en ska jag faktiskt nämna :) som en blixt från klar himmel… IRAFNLFARC. Jag vet ingen som jobbar så hårt för att vända opinionen mot sig själv. Med hans extrema åsikter och fruktlösa fanatiska inlägg åtnjuter han forumets fullständiga känsla av smutsigt oförnuft och fullt utvecklat vansinne i sin bästa anarkistiska stil förnedrar han sig själv, eller oss, det känns osäkert ibland. Men säga vad man vill, han tar ställning och argumenterar för sina åsikter, mer eller mindre framgångsrikt eller förståeligt. Ändock, ibland bryter solskenet igenom den blygråa molnkaskaden som döljer hans rätta jag och fram kommer det vettiga åsikter och tips, fast de är sällsynta så finns de där, om man letar och tar saker och ting som de verkligen är. IRAFNLFARC får vill-inte-vara-men-kan-inte-hålla-mig-ibland priset.

Stå på er go’vänner, nya utmaningar väntar. Vår egen Elrond, dvs. shinee drar just nu igång en ny vinna-grejer tävling. Tyvärr tyder det på att någon eller några har lagt ner spelet. Några, som säkert förtjänar respekt i det tysta, vinner nu ännu mer respekt genom att vilja dela med sig av sina items som de slitit och tradat till sig under all den tid de spelat, för att kanske glädja de som inte haft tid eller tur i sina spel, eller de som just börjat.

ha det…

plastdunk 15/1 -02

tillbaka till toppen…

En vis man sa en gång…

nånting som jag inte uppfattade, eftersom jag troligen inte var på samma plats eller i samma tidsera som han. Givetvis kan det ha varit en hon också, vilket som, jag uppfattade inte.
See no evil, hear no evil, say no evil.

Jag har under senaste dygnen reflekterat över en hel del saker, t ex. just nu slås jag av tanken – Melodifestivalen, visst känns det hemskt att skicka någon som inte är bra? Såg ett gäng brandmän, fem flickor som gjorde en massa tjafs… de kanske sjöng oxå, sen nå’n latinolover. Oj, Oj. Kanske Roboth är nöjd, han verkar köpa vad skit som helst ;)

Alternativet på jobbet heter TV4, dvs. vid denna tid då detta skrivs Bingolotto, veckans TV-behållning blev Kim Wilde, en härlig blondin från det sköna 80-talet, iofs. slutet på 70-talet, men det köper vi väl.

Då glider vi väl in på veckans stora sorg, Eddie Meduza har avlidit, som för alla rockers blev spriten en allt för tungt lass för han att dra, som för så många andra riktiga rockers. Hur många är vi inte som diggat Eddie under vår uppväxt? Har man en gång trallat med i ”punkdjävlar” så sitter den där, för alltid. Vem känner inte till Börje Lundin, i ”rattens riddare”, eller ”Volvo” låten där Eddie blir ifrån åkt i sin Chevrolet av en gammal risig Volvo. Man kan tänka att Kazaa-programmet snurrar på många burkar runt om i Sverige. Eddie ska ha en stor eloge för sitt engagemang inom musiken, och han har bevisat att om bara man vill så kan man. Sen att en del av hans låtar kanske inte är så rumsrena, det kanske är det som gör att killar i 14-15 års åldern attraheras av hans texter. Min favorit heter förövrigt ”Willie”.

Roboths idol är ju som vi alla redan vet, den smördrypande slagdängan Sarah Brightman, men som han säger, nåt om nå’n ”begränsning som gör oss unika som människor”.. Den gubben är djup ibland, jag fattar sällan vad han menar, men som jag sagt om han; ”smidig som en bandvagn”.

Fler som kan räknas i den kategorin är ju siten Gamerinside, med räven Sudden i spetsen. Kategorin heter alltså ”smidig som en bandvagn”, de skriver på sin site att den kommer upp efter årsskiftet, eller det kanske stod så förut, sen läste jag nåt om före Releasen av Warcraft III, där fick de till det ”vilket iofs. inte är så svårt”, men siten skulle vara värd att vänta på, så länge som jag väntat nu så förväntar jag mig Virtual Realety-navigering…

Jag kikade in på Pay-pal siten DiabloII.Net och läste Garulfs Corner, för så mycket annat verkar inte ha hänt där, ”tip of the day” har typ blivit ”tip of the week” eller nå’t. Man ska städa framför egen dörr innan man kastar skit eller nå’t, tack vare shinee och, det måste vara fler inblandade som givit honom alla grejer som han lottar ut i vild förtvivlan, det är väl nytt och innovativt på vår site. Men annars lever väl vi fansites nu mer på våra forum, oavsett vad vi heter. Det måste ju vara tidens gång som sätter sina spår, att det inte kommer ut mer nyheter. Givetvis kommer ju Gamerinside bli mer lika Gamingeye, det är endast deras Diablo II avdelningar jag sett, eller jag har ju inte sett den nya Gamerinside avdelningen utan faller tillbax på den gamla.
Med Diabloii.nets finansiella kris kom lösningen med pay-palinbetalningar från fans. Det är väl i och för sig helt ok, men det ger skrämmande tecken för framtiden. Då en site varit uppe ett tag, som deras t ex. så växer megabyten till sig, och blir man riktigt känd så vill ju många besöka siten, då ökar kraven på service, underhåll, utrymme och bandbredd. Är vi någonsin beredda att betala för det vi besöker på internet? Jag tror det blir svårt, men vi lever ju på välvilja, i alla fall vi, och till viss del ni som tar del av vårt ideella arbeta med denna site.

Tycker ni föresten av vi webmasters är samspelta? Jag och roboth gnabbas lite, shinee säger inte mycket men gör en massa kuliga grejer, lurk och dectgap kan räkna ut hur många sekunder man tjänar om man har vaster-run och hur länge staminan räcker om man tokspringer med max stamina-heal, det kan de räkna ut i hövvet. Jag tror de herrarna kommer att bli de första som får sin lön i SoJ’s, de hoppar över Euron och inför en valuta som passar deras plånbok. Vi kompletterar varandra ganska väl tycker jag, så väl att vi diskuterar sinsemellan i vårt forum så att det kan bli helgröna strängar, inte så snyggt, men kul, vi har olika åsikter i det mesta, utom att siten ska leva vidare ett tag till.

Så nu är det dax att lägga ner detta… City-släckers gick vidare!!! Heja Sarah Brightman, det kan inte vara sämre, nu är gränsen nådd, TV/melodifestivalen har skitit i det blå skåpet.

plastdunk 19/1 -02

tillbaka till toppen…

Condition Critical…

Jag installerade spelet med ganska stor skepsis, eftersom jag aldrig var någon vän av Warcraft II, kunde detta verkligen bli bättre? Det var en snygg första bild som mötte en, sen valde man multiplayer där eftersom det inte finns nå’tt annat att välja, nästa steg är att välja spelsort, Blizzards fördefinierade: one ver. one, two ver. two eller three ver. three, eller ett spel som man styr över lite själv, dvs’ man kan ha 8 platser öppna i spelet, eller stänga några enligt bästa Starcraftstil. I samma bild så kan man välja chat, den är enligt samma tanke i grunden som battle.net (det riktiga asså) några fördefinierade rum som t ex Blizzard Tech support osv. Då jag joinar chatten så kommer jag btw till SWE-1.

Hur var det då?

Alltså, man börjar med en liten byhåla, som i och för sig kan producera några fackanslutna arbetare, dessa får sedan producera sina bostäder och givetvis sina arbetsplatser. De får givetvis bryta guld och hugga ved. Vissa variationer finns beroende på den ras man väljer att spela, men grundtanken är den samma. *gäsp*

Nu är ju tiden av vital betydelse, som i alla strategispel, bygga i rätt ordning, uppgradera det du verkligen behöver osv. Här kommer det nya in, under denna uppbyggnadsfas av ditt lilla diktatoriska samhälle ska du producera en hjälte, gärna två, helst tre kanske. Varje sådan hjälte har olika egenskaper och skills, så här gäller det nog oxå bara att lära sig vilken man ska börja med. I vilket fall, du har gjort din hjälte, du ger han några enkla soldater att domdera och föra befäl över typ, egentligen är de köttskölden som ska ta stryk medans din hjälte står lite bakom och kliver in och tar det som NPC monstren tappar. Nåväl, håll din hjälte i strid, dör han så återuppliva han i därför (givetvis) avsedd byggnad, om din hjälte inte slåss är det detsamma som att han förlorar erfarenhet gentemot motståndarna. Du kommer att lära dig snabbt vilka vägar du ska gå, vilka NPC motståndare som står var osv. (kartorna är av någon underlig anledning synliga för alla så att du ser vart guldgruvorna ligger och alla NPC hus, kanske för att alla ska ha lika stor chans).

Vinsten i detta är ju att skaffa din erfarenhetspoäng till din hjälte, som kan max behärska tre olika skills, som återfinns på snabbknappar. Om din hjälte är med i en trupp och du ser några motståndare (hela gruppen markerad asså) så kan du värma upp med hjältens skill som du väljer med snabbknappen innan dina köttpåsar når fram, du klickar alltså först med snabbknappsskillen sen en vanlig högerklick (attack) för hela truppen. Förhoppningsvis tappar NPC-monstren en ring eller dylikt som ger ökad damage eller nå’t, det finns givetvis Tome of Experience och några andra böcker.

Hänger ni med?

Ja svårare än så är det inte. Givetvis är det svårare än det låter ;) det finns ju en massa man måste lära sig, erfarna spelare av dylika strategispel kommer att känna igen sig.

Vad är då Warcraft III?

Det är en kollosalhybrid som utgår ifrån Warcraft II, sen har man hämtat in snarlikheter från Diablo, Diablo II och Starcraft-serien. Ni som gillade Warcraft och även sånna ”bygg och kriga-spel” som Age of Empires vidare till Empire Earth (finns ju iofs även heroes där) kommer att älska detta spel, för det är snyggt, lättfattligt och givetvis kommer det ta ett antal timmar att lära sig hur man ska göra samt att experimentera fram olika varianter för olika scenarion.

Hur gick det för mig då?

Det enda sättet är ju att hålla din hjälte igång, samtidigt som du utforskar och uppgraderar. Jag kör efter att ha två heroes, samt minst en trupp som är melee och en missile med varje hero, så fort som möjligt skaffar man flygfän som försvar mot andra flygfän. Jag försöker att jobba upp en hero som högt som möjligt för att söka närkontakt med den riktiga fienden, det innebär att han ger jag alla exp. tomes och skillplus-items, håller hans trupp fräsch och så vidare, medans den andre får söka upp NPC i större delen av spelet och hålla sig hemma vid som någon slags försvar. Blir det för tungt så har ju givetvis min starkaste hero en Scroll of townportal så att han och hans trupp snabbt kan komma hem igen.

Som ni förstår så behöver inte trupperna vara alltför stora, mellan 6 -10 brukar jag hålla dem för att det ska bli överskådligt. Maximala antalet NPC-monster som man kan stöta på är tre, fast de som vaktar något kan vara betydligt svårare eftersom de har högre level, och det syns på dem av deras blotta storlek att de är lite svårare :) men de är fortfarande bara tre.
Ytterligare en orsak att försöka hålla truppen så liten som möjligt är att det står en massa träd i någon sorts skogar. Din trupp trängs runt din hero och vid ett anfall, som sker på ens trupp under förflyttning, vill man ju att alla ska kunna slå tillbaks mot fienden, inte så att din hero rusar först, stöter på en fiendetrupp, efter din hero kommer några missiledudes, t ex. archers och de proppar igen vägen för dina meleedudes som därför inte kan försvara för att de andra står i vägen.

Det som möjligtvis är svårt, är att försvara staden. En framtida strategi som jag ser det, är att flyga in med en transport i fiendens bas och börja med att förstöra byggnaden där han återupplivar sina döda heroes. Förhoppningsvis ser inte fienden vilken byggnad jag förstör i första hand, utan rusar in och får sin hero dödad utan att kunna återuppliva honom. Förhoppningsvis hinner man ta kol på några arbetare och kanske hans byggnader som har med trupper att göra. Då det är klart och styrkan som man landsatt i lägret är dödade så kommer man med den starkaste hero’n man har och städar upp resten… den tanken är lika god som någon annan…

Så game-on kära vänner, det är ett vackert spel, ett funktionellt spel, ett fullgott strategispel.

Jo just ja, hur gick det för mig? De tre första spelen torskade jag fett, sen teamade jag i en two ver. two, fick stryk även där, då de tog oss en och en (glömde bort att det står ”to a freindly townhall” på tp-scrollen). Efter det har jag vunnit några.

plastdunk 17/2 -02

tillbaka till toppen…

Is open

Is open, ett yttryck som myntades av en tysk då Swe_lady, Aquarian-dragon, Plastdunk, Poisson och två av hennes kompisar från US Nånting lirade lite. Han kom in och gick hostile mot oss, vi gaddade ihop oss och slog ner den lille lusen. Men det gjorde inget sa han för ”Is open…”, ”Kill me, i can’t die”, sagt och gjort, vi var inte svårövertalade. Han lyckades få med sig en amazon av tyskt ursprung som försökte ta oss. Det slutade med att vi stod och bevakade waypoints vid deras kroppar, naked kills, och varje gång utbrast han ”is open, I can’t die”.

Det låter ju helt imbecillt, det var det också, helst om man ser till tidsaspekten, över en timme höll de på. Swe_lady och Aquarian-dragon hade staplat grejer på denne clvl 99 barbars kropp så att han brydde sig inte ens om att försöka ta sin kropp. Med jämna mellanrum rejoinade hans kompis spelet för att ta sin kropp, Aquarian-dragons lightning-sorc tog förtjänstfullt hand om den.

Sammanfattningsvis kan man säga så att Poissons två kompisar som gjorde quests undertiden fick ett 8 player game att göra quests i, problemet var väl att townportalsen inte fungerade så där bra som de annars gör.

PC Gamer har öppnat ett forum under de sista veckorna, jag föll i fällan och besökte det ganska ofta i början, men som mycket annat så faller det inte denne gubbe i smaken. Det börjar oftast bra med nya grejer, det mesta är kul i början, oavsett om det gäller spel, siter eller som sagt forum. Snart nog visar det sig om idén som sådan passar oss besökare, givetvis passar det en del, men långt ifrån alla. Av PC-gamers olika diskussioner leder ”Allmänt snack” överlägset före ”Kommande spel, 3449 inlägg mot 648.

Detta säger jag inte för att klanka ner på PC-Gamer, utan för att visa på en grej, ”allmänt snack” är det som gäller i forum, se bara vårt eget. Forum är numer en social grej, ack så beroendeframkallande :) Topics spelar kanske inte lika stor roll som samhörighet, se bara på lunarstorm, förtalat, hatat, men oj så stort. Ett forum hittar den som söker ett forum… tillslut. Jag är imponerad att vårt står sig i konkurrensen, med starka fluktrationer och svängningar i humör. Vi har godingar som Vokial och IRAFNLFARC som ser till oss ibland, så att vi inte går på hela fotsulan.

Diablo II lever ännu, vår site lever, spelet SÄLJER ännu, vart tog Black and White vägen? ”Diablo II killern” NOX? ingen som vet, ingen som vet… Jag vet dock vart mina Diablo II polare finns, de finns online, de börjar komma tillbaks, man ser det blippar till grönt ibland på skärmen, ett namn från det förflutna som poppar upp, jag ler… och skriver /w *….. (roboth?)

Idag har det gått sex månader sen terroristattacken mot World Trade Center-tornen, nu är dödsiffran nere i ”endast” 2300 cirka. Omkring 80 % av ground-zero är rensat, ca 2000 kroppar saknas ännu, begravda, krossade till oigenkännlighet bland all denna bråte och kommer aldrig att begravas. I Israel och Palestina har ca 1400 människor dött under det sista året, och den vansinneskampen är långt ifrån över. Hur många Afghanistanska mödrar och barn, oskyldiga i konflikten med George W Bush, har dött under dessa sista sex månader? Ska skålen väga jämt i människoliv eller vad är det frågan om? Min dator betyder ganska lite om man tänker så, själva spelandet faller liksom platt då man tänker på det. Men tänker vi på det? Jag tror inte det, kanske en försvarsmekanism. Vad skulle hända om alla hade den empati som man tycker att man borde ha? Inte skulle det ränna runt helfnoskiga veganer och andra lösa samhällselement och släppa ut minkar ur burar inte…

Andra grejer som kan vara lönt att tänka på i dessa tider är; vad i helvet försegår på TV? Är vi så innihelvete dumma att vi sitter och ser sånt på TV som Temptation Island (asså 4 par som ska testa sitt förhållande, med frisprit på varsitt håll med noga utvalda exemplar av det andra könet). Baren, hallå?, Villa Meduza… ehhh knulla är det enda som händer, och varför i så fall inte göra det själv? Farmen, Robinsson, Fear Factor (psst Stenbäck, Fear Factor blir inte bättre bara för att ni sänder mer reklam om det), Popstar, wannabee, sen alla sinnesslöa såpor… Är vi verkligen så dumma så att vi först kan se WTC, Afghanistan och Israel/palestina på TV, för att sedan bänka oss ännu djupare i TV-soffan med chips folköl och läskeblask, och se dravlet som pågår i dessa andra program, relationsdokumentärer, up my ass!

Men vad ska man göra?

Tänk sunt, game on… spel och forum utvecklar dig iallafall lite, medans fördummande TV bara drar ned dig till den nivån av intelligens. Våga göra några misstag själv i livet och helst inte då hela Sveriges begåvningsreserv ser på.

Er Statstjänsteman i fritidskläder,

Ola Sjöberg, AKA

plastdunk 12/3 -02

tillbaka till toppen…

Att vilja vara någon

Onlinespelandet nuförtiden ställer till vissa problem, vad ska jag kalla mig själv? vilket nickname ska jag ha? ska det betyda något? eller ska det bara låta häftigt så att folk kommer ihåg mig?

Då du hittat ett namn som passar dig, du trivs med det, du börjar använda det och dina kompisar, innevarande eller blivande, använder det så är du på rätt väg. Nu är det bara att spela på för att kanske förtjäna respekt, eller helt enkelt bli känd som en duktig spelare eller som en kunnig spelare, kanske en auktoritet inom ämnet i en community till exempel. Några som lyckats extremt väl är väl i nutid dectgap som med sin blygsamma närvaro på denna site glänser med sina kunskaper vad det gäller allt som har med diverse uträkningar att göra. Att sen även diabloii.net tackar honom för sitt deltagande i en av sina rapporter/artiklar gör ju han riktigt stor inom ämnet, eller hur?

Nu kommer ju inte alla att nå de höjderna, eller ens ha det som ett mål här i livet, man kanske är nöjd med ett bra nick och ett bra kompisgäng man spelar med, kompisar som man sedan testar nya spel med. Givetvis behåller man då sitt gamla nickname, eller hur?

Jag trivs så bra med plastdunk att jag har det överallt, det underlättar lite om man heter samma överallt, i spel, i yahoo!messenger, ICQ, wolfenstein (gamespy arcade) eller battle.net. Jag gjorde iofs. ett avsteg från den rätta läran med Warcraft III betan, där vart det ”plasth-dunkh”, mest eftersom ingen av de jag brukar spela med hade den därför var det kul att bara anpassa mitt original till nått liknande, kände mig insprirerad av väghimnen ”dukkha” i sagan om Thomas Covenant, den klentrogne.

Nåväl, må ni alla känna er tillfreds med era nicknames och iallafall anspela på dessa om ni frångår originalet som folk känner er som, lite jobbigt om man ska presentera sig för någon som man tror man spelat med och inte kommer ihåg alla namn man använt.

– tjena, spelade inte jag Q3 med dig?
– kanske, vad hette du där?
– ehh, darkhuman hette jag där, du då?
– jag hette ”player”
– jaha, kanske vi träffades då? vad hette du i diablo? jag hetta ”mystical-mage” där..
– spelade mycket med en kille som hette så… nånting, jag hette moron575 där btw..
– nä då var det inte du… cu
– nähä, l8er ;)

Det blir mycket lättare om man heter samma hela tiden eller hur? battle.net ger ju en unik chans till detta då kontot kan bestå av 8 olika karaktärer under samma kontonamn som syns i anslutning till dessa karaktärer.

Visst är det kul att se folk under namn man känner igen, och som man förhoppningsvis gillar? Om man kommer in i ett nytt spel så kan man ju få ovärdrelig hjälp och en massa tips osv. om man upptäcker kändisar sen gammalt i spelet.

Sen finns det ju nackdelar med att använda samma nick givetvis, om man roar sig med att PK’a folk i Diablo II t ex, så kanske det inte är att rekommendera att behålla det nicket, fast eftersom dessa lamers som PK’a verkar ha en gnutta hjärna eller iallafall överlevnadsinstinkt så byter de nog nick då de ska PK’a. På nått konstigt sätt verkar det som om de skäms för sin existens, väldigt få törs stå för vad är. Efter en lyckad PK’ning drar de fort som fan ur spelet. Blizzard borde nog lägga tillbax /whereis funktionen och helst /goto oxå. Det kanske skulle ge PK’arna en fördel, men vi som vill hämnas skulle ha en liten chans att hitta igen dessa avskrap till männskorester, dessa argument för abort som man gärna vill hämnas på.

Nåväl, vår strävan att bli kända kanske borde hålla sig på denna nivå, se bara på innevarande TV tablå, Robinson var ju hemskt då det kom, ”mobbing-TV” skrek kvällstidningarnas rubriker, vad är Robinson mot t ex. Baren, Big Brother och Villa Meduza?

Det jag vänder mig emot i dessa ”program” är inställningen att i första hand skapa konflikter, för att det är intressant. Vilken bild ger det av mänskligheten? Det är ett faktum att barn numer vet vad ord som ”pakt” och ”konflikt” innebär, som de för bara några år sen inte alls hade en aning om vad det var. Många ungar (samlingsnamn för barn/ungdom) sitter nu bänkade framför TV:n och ser intresserat på dessa program, de kanske tycker att det är roligt. Kanske de tror att vuxenlivet går ut på det, skälla ut sina bästa vänner, varför inte slå ett järnrör i huvet på sin arbetskompis? plus och minusmöten på jobbet, LAS-förhandlingar med plus och minus? samt bortröstnigar av ickeönskvärda personer osv. etc..

Är detta en sund bild av vårt samhälle? Är kändisskapet så mycket värt att det är värt dessa uppoffringar? t ex att vara så extrem i något avseende, gärna provokativ, så att man blir uttagen till någon av dessa program? Är inte det anledning att börja tänka över sitt liv och dess inriktning om man kommer på sig med att ens vilja söka sig till något slikt? Ännu värre om man kommer med, se bara på tjejen som kom från Luleå, som hade pippat eller nått så mycket i Baren att hennes kompisar sa på telefonen att hon inte kunde komma hem.

Jag ska givetvis erkänna att jag sett några av dessa Sopor, ehh sorry Doku-sopor, nej nu vart det fel igen, Doku-såpor, men efter det sista jag läste om nå’n TV serie, tydligen som hävdar att det skulle vara en komedi, ”Ursäkta röran” eller nått hette den, där hade de ”Robinson-Emma” som gäst, och humorn gick tydligen ut på att de vävde in ord som Treblinka, Goebbels osv. i meningar. Dessa meningar uttalades väldigt fort och med stor auktoritet av programledaren eller intervjuaren eller vad man nu ska kalla det. Emma svarade på frågorna där dessa namn eller ord ingick för det var en alvarligt menad fråga, om man nu bortsåg från just det provokativa ordet som var med. Tydligen skulle detta vara roligt. Jag lider med Emma, hon är nog kanske inte den mest begåvade inom riket, men att utnyttjas så av några som vill förlöjliga henne för att själva få publicitet och därigenom själva bli kända är ruttet. Emma själv måste väl få ha sina drömmar, hon bär nu ryggsäcken som innehåller; Robinson-Emma som har silikonbröst.
Om hon vill försöka utnyttja detta för att komma vidare så är det upp till henne, hon har det nog jobbigt ändå utan att några idioter ska förlöjliga henne ännu mer än vad hon redan gjort själv. Det blir liksom integritetskränkande, en våldtäkt på hennes person, bara för att hon är kändis. Men ska det vara så? Bara för att hon är som många andra, att lida av att vilja bli kändis till varje pris. Verkligheten kommer nog ikapp, lyckligtvis så har Baren-Molle förpassats till glömskans land. Bättre ikon för ett sånt kändisskap finns nog inte, bli känd för att vara lat och inte orka jobba eller ens försöka göra rätt för sig, snylta på andra och utnyttja folk i sin närhet.

Jag hoppas att Robert Aschberg nångång kommer att skämmas för det han företräder, en bild som visar ett föredöme för ungdomar och som förespråkar det innehåll som faktiskt visas. Är det en förebild som visas upp? Svära åt folk, ha en kamera uppkörd i trynet jämt? Knulla i TV? Skämma ut sig rent allmänt? Bli kändis för att man är konstig och bara passar in för att man just är konstig?
Givetvis kommer detta att försvaras med näbbar och klor efter som det är billig och tacksam TV att göra, och TV-bolagen kan ju alltid hävda att det är fritt valt att se på programmen, men är det så? Hur mycket är fritt valt egentligen? Vad visas på fritidsgårdar där föräldrar inte kan ha inflytande över vad deras barn ser på? Vad visar egentligen ”vanliga” svenska såpor?

Tänk om det kunde finnas en motvikt till allt detta, visst finns det sånt som just visar goda förebilder och bra sidor, utbildande program på TV, intressanta både för ungdomar och vuxna. Tyvärr är inget av det svenskproducerat, utan det står BBC på det, alternativt Discovery Europe. Föresten nu hade jag fel, jag och mina barn ser på Nova och Vetenskapens värld med stor behållning. Som tur är har vi fått våra barn att inte se på de vanliga såporna, Vita lögner och allt vad de heter, det enda som hittills gått igenom är Robinson, och den äldste brukar se sporadiska avsnitt av Baren, men då endast om det inte är något bättre.

Det måste vara bättre att vara lite känd i ett mindre sällskap för goda egenskaper som ens vänner uppskattar, än superkändis för att man har egenskaper som alla skrattar åt och inte vill ha i sin närhet. Bli känd för det ni kan, kändisskap grundat på respekt av något måste vara bättre kändiskap för något man inte kan leva upp till.

plastdunk 24/3 -02

tillbaka till toppen…

Dropps, bra eller dåligt?

Det började med att shinee och roboth fick en massa grejor över, eller egentligen så började det med att robert föreslog på nyhetssidan att de som hade grejor över skull droppa det i spel med namn som swe-1, sweden eller liknande. Tanken var superb, men jag tror inte det fick nått större genomslag.

Sen tror jag roboth och shinee lottade ut lite privata saker, men sen så var det några som lessnade på spelet (konstigt folk det finns), och mailade in till oss för att ge bort sina konton, så att vi kunde lotta ut dessa.

Shinee drog ett tungt lass då (det gör han alltid… ), han komponerade i hop paket och lottade ut, det krävdes interaktivitet och en databas, sen skulle det tas kontakt över battle.net med vinnaren, om han inte påträffades så fick vinsten vänta vackert till han dök upp, vinnaren alltså.

Vis av detta, så nästa gång shinee komponerade ihop dessa små rara paket så satt han även en tidsgräns då folk måste vara påloggade på battle.net för att få vinsten, annars fick lotten avgöra igen. Som alla förstår tar detta en orimlilgt lång tid, både för oss och er. Då föddes tanken med bara dropps på en bana. Dumpa ut itemsen och först till kvarn. Då jag hade det som värst hade jag åtta full konton med chars med items av varierande kvalitet, många tog bort de bästa grejorna, gav dem till kompisar och dylikt, det var ofta det saknades armor, amuletter och ringar. Men ändå, fullt godtagbara items, och även många chars som var utrustade fullt.

Denna gång, jag har då aldrig sett så många bra items på en och samma kväll, branars star minst tre var det, minst 8 sojs, ett antal gladiators bane, poisondamage-charms i drivor och likaså resist och MF, occulus, Zakarum skölden (heter den så) en stormshield dropapde jag ut på dropp 3, hoppas nå’n hittade den ;) några burizor ett antal bartucs…

Jag förstår besvikelsen hos många som inte kom in i spelen, och de som i ren frustration messade och krävde att få veta game och pwd i förväg för att de missade förra droppet. Men trots allt, det är ju en form av lottning, som bara besökarna på Svenska Diablo II får chansen att vara med på, och begränsningarna är ju max 8 players per game. Jag delade upp det i flera olika spel för att förhindra att de 8 som kunde joina inte skulle få alla bra grejor, utan alla hade lika stor chans i nästa dropp. dvs. chansen kom igen istället för att 8 st. skulle kunna norpa det bästa och lämna resterna kvar efter en kvart eller nått sånt.

Jag hoppas att ni som hade turen att komma in i spelen är nöjda, och att då ni en gång lägger av, kommer ihåg att era items kan glädja andra. Inte nödvändigtvis genom oss, hellre till era personliga kontakter och vänner på battle.net, men har ni inte den chansen, maila in acc och pwd så droppar vi ut det.

Ang. det sista droppet :) jag och assassin, min första trap-assassin som pk, det gick inge bra för mig, hon som dödade mig och vann hette SF-Elena, en ama med guided såklart.

Lev väl go’vänner :)

plastdunk 13/4 -02

tillbaka till toppen…

Die Mauer

Halt! Här får ingen passera,
ingen kommer undan Blizzards patchar, nu går vi i väntans tider, ett havandeskap som kommer att utmynna i ett antal små outvecklade men ack så livskraftiga små karaktärer.
här kommer ingen förbi.
Alla ska vi den vägen vandra, single, open, closed, pvm, pvp och hc, vi kommer att sniffa den vägen igen, våra fuktiga nosar kommer att hitta bortglömda doftspår, kanske även svunna dofter av personligheter vi inte sett på länge, vi väntar.
Du kommer aldrig över nåt mera,
men först ska vi genomlida ett fotbolls-VM, 1-1 mot England, gubbar och andra fotbollsnördar kommer att få snacka länge om detta, vad det rätt att byta ut Svensson, mot SVENSSON? sånt kan få nationer i krig, kaffe-rep till att likna Beirut under 70-talet, de som inte håller med är Al-qaida anhängare och borde snarast förpassas till en ort på Kuba.
så gå är du snäll om ditt liv är kärt.
Så håller du inte med, ser du inte framåt, mot den kommande patchen, eller mer indirekt, du kasnke inte spelar ladder-chars, du kan nog se framemot en hel del intressanta drop, som iofs. kommer att sänka ekonomin i Diablo II till en inflationsnivå som liknar Brasilien eller Filipinernas.

Över taggtråden såg jag min livskamrat.
Roboth finns därborta jag vet det, han och många andra står och lurar, snart kommer de att spränga taggtrådshindren.
Susanne stå och gestikulera.
Hon chattar mest nu, inte ens gestikulerar så mycket mest tjafs om utlandsresor och dylikt, men snart, snart är vi igång igen..
Jag har gått här i tjugo år snart,
känns det som, fast det är bara två år, det tar aldrig slut, det finns alltid mer att göra, nya folk att hjälpa, nya saker att ”dropa”.
men med en K-pist är det svårt
att diskutera.
Ännu värre är det med PK på HC, då drar man sig lätt undan konflikten, om man hinner.
Jag gick långsamt hemåt,
hemåt den kvällen.
Ja varje natt går det långsamt, ty jorden skola tillhöra de saktfärdiga, hur är det med battle.net, ja inte fan har man nått att hämta om man är långsam.
Skulle jag få se henne igen? höhö. ja min tankazon kommer att återuppstå, oh yes, she will rise again.

Hjärtat värkte, hjärtat värkte.
40-års kris, eller bara vanlig längtan?
Skulle jag bli hel igen? Får vi patchen snart? ska det vara så svårt att koda lite snabbare, ni ser ju inte ens på fotboll där borta B. Roper!!!
En dag så stod, så stod den bara där,
ja den dagen, det var längesen man såg bubblan fyllas nu… tiden är mogen, Armageddon, ragnarök, apokalypsens ryttare…
En mur mellan mej och den jag hade kär.
Sekunderna är långa just vid nerladdning, tidzonerna förvrängs, en sekund blir ett par sec… svårt att omvandla i realtid.
Vi bor två kvarter ifrån varann,
globaliseringen har förändrats helt, de gör en grej i USA, och det är näst-gårds, ett kvarter bort, så nära men ack så fjärran i tid och rymd.
Men en grå prick är det enda jag ser
av Susanne.
Iofs. är hon väl hemma nu, så battle.net är osäkert igen, men alla andra grå prickar som gjort längre uppehåll skymtar som ett dis vid horisonten, likt langoljärerna kommer de, obevekligt…

Alla vackra rosor är våta,
av blod, monestary gate kommer ännu en gång att invaderas av äventyrare som inte lämnar nå’n, inte ens minsta fiende vid liv.
Blodet från ert heliga korståg.
Det första korståget kommer att vara snabbt, obevekligt och utan nåd, folk sliter sitt hår över minsta amulett, en rare kan orsaka förtvivlan och hopp.

Jag ska aldrig förlåta
det som hände vid muren.
Nä fy för den lede om det är där alla sviker, förlåten sitter långt inne om man ser att resten av partyt går vidare till akt 2 då man står vid muren…

Jag har tänkt jävligt mycket,
mycket på att fly.
Men det är svårt att avinstallera, himmla svårt, och går det verkligen att fly? Bättre att illa fäkta..

Jag vill se hennes kropp.
Men, men, jag ska återuppväcka henne som ladder-char, min tankazon, vi ska kampera tillsammans ännu en tid….

plastdunk 2/6 -02

tillbaka till toppen…

Skulder och sjömän

Som alla vet, så dansar sjömän, och de gör de bra. Som sjöman lär man sig ett och annat, både vad det gäller sunt förnuft, livets gåtor eller den krassa verkligheten.

Det första man ska förstå med sjömän, är, hela besättningen består oftast av män/killar, det andra man ska förstå är att de som jobbar på passagerarfärjor inte är sjömän. Den gamla sjömanstraditionen började nog för längesen, så länge det har funnits fartyg (båtar är nått annat) har det funnits sjömän, som oftast varit män. Som ni förstår, så var arbetsmiljölagen inte tillämpad på vikingatiden, ej heller under Ostindiska kompaniets glansdagar, ej heller senare. Först på 70-talet började det bli vanligt att sjömän fick ledigt med lön, ännu var det vanligt att man räknades som ny ombord om man hade mönstrat på (börjat jobba ombord) för mindre än två år sedan. Det var ytterst vanligt med blandade nationaliteter.
Börjar ni få bilden klar för er?

Detta liv, dessa omständigheter danade män som levde efter traditioner, det framtvingade ett sätt att leva, något hårt kan tyckas, ärlighet vara längst, ljög man eller betedde sig illa fick man stryk kort sagt. Det gav att man sa vad man tyckte, eller höll käften om man var osäker, eller om man inte var beredd att ta konsekvenserna och argumentera eller slåss. Givetvis var det inte det optimala sättet att hantera problemen, men reglerna var klara, man visste hur det var, passade det inte så slutade man, antingen rymde man eller mönsntrade av, det finns historier om folk som varit ombord en timme eller två, för att lifta med lotsbåten tillbaka i land, jag har faktiskt varit med om det på 80-talet, en kille fick pisk för sin dumhet och lotsbåten i Göteborg fick en extra passagerare med sig in från Vinga.

Under segelfartygens storhetstid, så var det få som hade hytter, ju längre tillbaks man går, ju färre hytter, de som hade det sämst var givetvis jungmän och matroser, rörde det sig om krigsfartyg så hade de inget speciellt sovutrymme alls, utan fick hänga upp sina hängmattor mellan kanonerna under däck. Då det började bli vanligt med SS, Steamships och senare MS, MotorShips så fick sjömännen det lite mer ordnat, men det var en tydlig gräns mellan officerare och manskap, om ni ser på ett gammalt fartyg (äldre modernt) och jämför det med ett nytt fartyg Den stor skillnaden ligger i boendet (bortsett från det hårda arbetet som skiljer vad det gäller lastning och lossning, bommar mot kranar), på bilden på den äldre visar att det är två överbyggnader, mot en på den nyare, manskapet bodde längst akterut och befälen i midskeppsbygget, klart separerat alltså. Nåväl, det är utvecklingen som den sett ut i korta drag från ingen hytt, till i bästa fall delade hytter, vidare till egen hytt, nästa steg är hytt med toalett, och nu är det vanligt med swimming-pool, bastu och till och med badmintonhall. Mindre känt är att tack vare detta arbete som dessa män gjorde, skapade i princip allt hantverk som har med rep eller dess mindre beståndsdelar i form av tråd och nål, makramé är ett hantverk som kommit till tack vare sjömän, alla sånna därringa mattor som folk brukar ha på farstukvisten, som är gjorda av rep, samma ursprung.

Livet var hårt, jobbet var hårt, lönen var dålig, och tiden ombord blev lång, vi snackar år nu, man kunde hoppa av i vilken hamn som helst runt om i världen, och mönstra på nästa, nånstans fanns nog tanken efter ett tag att ha turen att hamna ombord på ett fartyg som hade eller kunde få en last till en Svensk hamn. Det kunde ju lätt hända i dessa tider, att man stannade i en hamn länge och rumlade runt, och fartyget lämnade en kvar, man missade avgången, dvs, man vart akterseglad. Då stod man där, utan sjöfartsbok, utan pengar oftast, utan sina få ägodelar, utan skeppskamrater. Då ur detta liv, föddes det nån gång, en tanke; Hjälp den kamrat som blivit akterseglad, nästa gång kan det vara du. Man hjälpte den som stod i den situationen, om det var med pengar, kläder eller vad det nu kunde vara och visste att om det händer mig så får jag samma hjälp, för skulden är kollektiv, eller solidarisk. Vem som helst kan betala den, bara du inser att du nån gång kan få den hjälpen, och du nån gång kan hamna i situationen att du betalar.

Jag har just fått en sån hjälp, som en blixt från klar himmel, med denna förklaring varför, var den kom ifrån osv. Hade det varit någon annan än den som skickade denna hade jag skickat tillbaks den, det kräver en del att ta emot, det finns ju en motprestation som man måste förstå och anta, och framför allt tanken bakom, varför och hur, som vanligt är det tanken bakom som räknas, och här snackar vi så gott som kärlek, till livet, till problem, till förändringar, till mänskigheten, till hur det borde vara osv.

Tänk på detta ni också, lev enligt det, eller försök iallafall, det kan vara då ni går hem en natt och hittar nån som är redlöst full efter vägen, nån som behöver busspengar, nån som tappat sitt konto på battle.net, nästa gång kan det vara du som är i den sitsen.

Jag ärar den som äras bör, men sänder mina tankar privat till den människan, med största respekt tar jag emot, med full insikt om tanken bakom och försöker föra den vidare.

Lev väl go’ vänner!

ps. Detta är fartyget som jag jobbade på i 2 gånger 6 månader.
Fotot är taget fyra år efter det att jobbade ombord. Men hon ser lika fin ut, ibland saknar jag henne, men oftast, som alltid är det kamratskapen man saknar, inte saken eller orsaken, det vet ju vi som varit till sjöss, gjort lumpen, hittat kompisar på battle.net eller kompisar/livskamrater i andra situationer som man vet ställer upp i vått och torrt. ds.

plastdunk 19/6 -02

tillbaka till toppen…

Rapport från förorten

Har du inte undrat hur det är i tredjevärlden? Det har jag alltid gjort, man har hört om ”afrikas-kornbod” och liknande. Sydafrikas rika mineralfyndigheter men en ack så fattig befolkning. Rikedom så otroligt nära fattigdomen.

Härom veckan fick jag möjlighet att göra ett studiebesök i misären. Själv tillhör jag den lyckligt omedvetna medelklassen, vi som vurmar för fattiga och blinda barn, vi travar i väg till postkontoret med vår inbetalningslappar till Rädda barnen och lider lite i tanken med dessa. Nåväl, eftersom jag tillhör medelklassen har jag ett jobb men inget som borgar för resor i tjänsten eller som ger sån guldkant på tillvaron så att jag kan förlusta mig groteskt vid extraordinära poolkanter eller nåt. Lyckligtvis så firade RFV ett litet jubileum i år, det var 100 år sen Staten började tänka på medborgarnas välfärd, pensioner och kompensation för arbetsskador och sjukdomar, och då skulle det minsann bli fest!

Det hela gick av stapeln med att vi utsocknes fraktades med SJ’s godsfinkor ner till det stora koncentrationslägret i Sverige, dvs. Stockholm. Där ha de lokala ombuden trummat ihop hela RFV försäkring samt en massa artister samt hyrt en del lokala clowner. RFV Data och RFV försäkring skulle nu fan ta mig umgås! vare sig de ville det eller ej.

Jag hade jobbat natt just före så det vart i mycket sovit, det skulle bli på vägen ner, men det slutade med att vi drack lite öl i stället, sova kunde jag göra då jag vart gammal. Då vi kom ner till koncentrationen så stod där en del folk och pekade ut oss, om vi skulle gå till höger eller vänster, då det var gjort skulle vi placera våra ägodelar i en hög och vi blev lovad att vi skulle få tillaka dessa senare. Så fort det var gjort skulle vi fösas iväg till en indoktrineringseftermiddag på något som kallades China Teatern. Det var inga kinesiska strippor där kan jag säga! Givetvis lyckades jag somna då under GD’s (General Direktör) tal, Anna Hedborg, socialministern stod där och tjatade, i pausen gav jag upp och släpade med mig en törstig herre och rymde fältet.

Har ni försökt hitta ett utskänkningsställe i Stockholm som är öppet klockan 14.00? till slut gjorde vi det iaf, det hette nått med hof… alla vi barn från Baahnhof zoo? nä inte riktigt men nåt sånt… Sturehof? nåväl några öl senare så letade vi reda på vår barack där vi skulle bo, Rica City på slöjdgatan. Men innan vi vilade skulle vi ta en liten lur, men först en ”lille en”.

Det hela slutade med att jag sov i 45 minuter, och nu hade det gått ett dygn sedan jag senast sov, upp och hoppa! in i duschen för nu var det för drinkar på rummen, sen skulle boskapen fösas till Stadshuset. Ytterligare några öl senare var vi där, på stadshuset och helvetet började! Visst, kl. 19.00 fick vi nått blött i halsen men sen skulle det ätas. 3 timmar senare efter att ha genomlidit bla. Babsan, Anne-Lisa Eriksson och Jan Malmsjö tror jag det var, samt Loa Jävla Falkman!, som jag sa, tre timmar senare var vi iallafall mätta och jag kunde rymma fältet från mitt bordssällskap, tre galanta damer som måste ha varit i 60-årsåldern redan då RFV kom till. Sen var det dans, en 6:a gin och Tonic kostade 70 spänn, sen vart jag trött.

En hamburgare och några glas Gin på rummet senare så somnade jag med ett leende på läpparna, ty, äntligen hade jag sett rikedomen och flärden.

Dagen efter medans mina arbetskamrater fraktades hem i godsfinkorna så hade jag planerat en tur ut till förorten. Medans jag stod och väntade på min lokala turistguide, Swe-lady så studerade jag trafiken och insåg att man behövde tydligen inget körkort i Stockholm, ej heller förnuft fast det visste jag sedan förut. Nåväl, tillslut kom den lilla godingen och plockade upp mig och vi lämnade centrum för att ta oss ut till förorten.

Det var en timid liten kvinna som körde, vi snackade lite om ditten och datten på vägen, jag kände mig lite dimmig, några liter sprit och 8 timmars sömn på två dygn tog ut sin rätt på denna gamla kropp.

Tillslut sa hon att vi närmade oss, vart jag än såg så var landskapet öde, inga barn, inga kattor som korsade vägen bara bilvrak som stod parkerade efter kanten, tysta hus som reste sig hotfullt över oss. 50-talets var över oss. Ute i förorten parkerade hon (Swe-lady) bilen propert på rätt sida vägen för datum parkeringen och iakttog skyldigheterna vad det gällde städnätter, detta påpekade hon speciellt. Jag vet inte om de gick runt med en kärra varje natt och samlade i hop oliktänkande och missbrukare som folk tippat av i vägrenen eller vad de städade.

OK, nu var vi där, vi vandrade över de övergivna gårdarna, öde och stilla, det var så att man kunde vänta sig att se Milocevish kommendera sina serbiska trupper i samhället i jakt på offer för massgravarna. Allt var tyst och stilla. Tillslut kunde vi pusta ut, vi var inne i säkerhet, det var mörkt och tyst där inne, man kunde märka på stämningen att något fruktansvärt väntade. Swe-lady visade runt i lägenheten, jag dumpade min grejer där det fanns plats, lägenheten var överfylld med hamstrade grejer och ägodelar. Mitt i fattigdomen och misären så fanns rikedomen. Givetvis Widescreen TV, fet DVD, skinnsoffa, två datorer, sprillans ny tvättmaskin och torktumlare i köket, så har tydligen alla i slummen, annars kan ju nå’n komma och ta ens ägodelar.

Vi satt oss i soffan och tjatade lite, helt plötsligt hördes ett mumlande och hasande från rummet jag ännu inte sett. Var björn har sitt ide, och har vinglade en björn upp ur sitt ide, med täcket virat om sig som värsta primadonnan. Han gnuggade sömnen ur ögonen och plirade vilset mot mig, tillslut fann han sig och detta var mitt första möte med Aquarian-dragon.

Swe-lady körde genast tig i honom, det var ett återkommande tema, hon dominerade denna stackars man, han har det inte lätt. Tog han i henne eller försökte säga nått rat, typ – ”du är så söt” då vrålade hon nått om förnedring och sexism. Stackars AQ, vad än han gjorde så vart det aldrig rätt.

Vi fann oss tillrätta och sen for vi på bolaget och sen ville de ha nått att äta, jag frågar mig fortfarande varför, men iofs. har jag förstått att de kanske inte tålde den norrländska inställningen till fest och glam.

Swe-lady tvingade AQ att göra chili, ni ska inte tro att hon, den människan, ställde sig vid spisen, faktum är att innan han vaknade så pekade hon på spisen och sa ” detta är hans grej”. Ganska tydligt eller hur?

Första kvällen gick väl så där, jag drack öl och AQ drack Southern Comfort *host, host*, Swe-lady drack givetvis inget, jag fattade inte varför först, men det förstod jag senare. Hon måste tydligen kunna hantera en webkamera.

Jag somnade gott, vilket jag inte skulle ha gjort visade det sig senare. Men men, jag är en stor människa och bjuder på sånt.

Det är lite dimmigt, men jag tror vi vaknade så småningom. Ingenting ändrade sig Swe-lady var nykter och jag försökte få AQ full, och den stackaren försökte få Swe-lady på glatt humör, men hur gick det?

Swe-lady satt i bakgrunden och morrade hela helgen men tillslut gick hon och lade sig och vi kunde gama ut i Unreal, det finns ett svagt minna av Warcraft 3. Största behållningen fick man ändå som vanligt av dum och dummare, dagen efter, bättre film finns inte. Swe-lady tog ett glas vin på lördagkväll så hon vart lite däst, dvs. hon kunde inte delta i det gemensamma aktiviteterna, förutom då vi gick på rundtur i hökarängen och hon förevisade de lokala kriminella elementen.

Det var kul att se en blomma som AQ blomma ut då förtrycket från det lokala styret somnade in, till slut går kvinnorna och lägger sig bara man tjurar på. AQ, du har hela mitt stöd och min förståelse över din livssituation, DVD och widescreen återupprättar inget av livets mål som du är tvungen att försaka, en man är en man och en kvinna är en kvinna.

plastdunk 19/10 -02

tillbaka till toppen…

Utveckling är inte gratis

Det var nu några veckor se’n Warriors II började ta betalt av sina spelare. Jag spelade innan men har inte följt med över till att ge dem mina pengar. Jag resonerade att så kul var det inte och det var bara ett tidsfördriv för mig. Man kan ju hoppas att de som håller i det lyckas behålla några gamla spelare och att nya kommer till, för det var ju iallafall inte tråkigt.

I vilket fall, jag råkade hitta ett annat liknande spel, som jag till och med tyckte var riktigt roligt, SQ för de som är intresserade. Nu visar det sig att dessa listiga personer som ligger bakom dessa två spel har gått samman och samordnar sina attacker mot våra plånböcker :), SQ är fortfarande i ett Beta-stadium och därför gratis ännu ett tag.

Varför skriver jag då detta? jo, egentligen bara för att påpeka att allt inte är gratis, många kanske tycker att hela internet ska vara fritt och gratis, men det finns ju folk som lägger ner en orimlig massa tid på detta som vi uppskattar, och den tiden får de ingen ersättning för, troligen mest gnäll egentligen av folk som kräver mer gratistjänster och förbättringar.

Om allt hade varit gratis, vem skulle då utveckla och ta fram nya grejer hela tiden, vem skulle bekosta hårdvara och bandbredd osv, det finns alltid kostnader. Vem är beredd att bekosta allt detta själv för att alla andra skall kunna göra det gratis.

Det som händer här, med Warriors II och SQ är att de givetvis vill ha nå’n ersättning, eller täckning, för sina kostnader av de som nyttjar deras tjänst, dvs. deras spel. Samma är det ju egentligen med alla MMORPG-spel, det finns någon som har hand om det online, men släpper inte bara ut ett spel för att sedan lämna det därhän. Givetvis är det upp till oss som användare att avgöra om vi ska betala för det, det blir ju lite självsanerande och i och med att man betalar så har man ju helt andra krav på produkten/tjänsten eller hur?

Frågan är om summan man betalar för dessa textbaserade spel verkligen skall vara en tredjedel av vad MMORPG-spelen kostar per månad, får man det värdet? Nu är vi inne på marknadsekonomi, de försöker nog inte ta överbetalt, utan grundar månadskostnaden på de reella kostnader de har för detta. Läs ett inlägg här hur de resonerar. Vad tycker ni? Det är ju inte helt orimligt att de ska få ersättning och kanske lite täckning får så pass populära spel, eller hur? Frågan är väl egentligen vad de konkurrerar med.

För oss som kanske har planerat in World of Warcraft i vår framtid eller kanske redan spelar ett MMORPG har jag svårt att se att man skulle lägga ut ytterligare pengar per månad, eller om man har köpt ett spel som ger en spelmöjligheter online i och med att man köpt det. Jag kommer ihåg att shinee en gång presenterade nå’n siffra över medel gamern i Sverige, en 28-årig kille.. det innebär att det finns, måste finnas, en ofantlig mängd 30+ människor som uppväger alla runt 20 år eller yngre, alternativt att det är ganska få yngre som spelar. Skulle det vara så att världens gamers bestod av 30+ gubbar som jobbade på kontor så skulle inte sådana här spel, SQ och Warriors II ha några större problem, en stunds undanflykt från kontoret bara, dra det på kortet.

Men jag misstänker att spelen som det rör sig om inte lockar riktigt det klientelet, man har inte den köpstarka kunden i fokus, och hur sjutton ska man då ta betalt? Som sagt, SQ är riktigt bra, det saknas lite illustrationer och sånt, men det är ju en beta ännu, kanske jag kommer att chippa in lite deg där, men Warriors II faller utanför vad som är värt pengar, iallafall för mig.

Hur resonerar ni? tycker ni att allt ska vara gratis? ingen som gör nåt på internet ska få ersättning, eller är de faktiskt värda en sudd för sina utgifter och tid som de lägger ner? Problematiken som man halkar in i är, tycker jag, att med ett MMORPG-spel så måste man först köpa spelet, 400-550 spänn kanske, sen betala för en internetanslutning SAMT att betala en månadsavgift. Kruxet är ju att det är många led inblandade, många ska ha betalt, samma resonemang måste jag ju ha då jag tittar på dessa textbaserade spel, jag har en grundkostnad för att kunna spela, datorn, 450 /månad, ADSL 100 spänn + ett ev. spel + ev. månadsavgift, vart går gränsen? vad får jag för de pengarna?

Fundera ett tag :)

plastdunk 21/10 -02

tillbaka till toppen…

Fy Fabian, sa Pippi Långstrump

Det är fördj-igt! Nu har man äntligen kommit igång med Svenska Diablo II, då lurar Shinee med ens på nå’t nytt! Fy sjutton säger jag!

Varför ska vi påbörja nå’t nytt, då det funkar så bra nu? Vi har kommit upp i 2,6 miljoner besökare, forumet, det allmänna knakar i fogarna. Jag misstänker att ett snitt per dygn borde ligga på över 300 nya inlägg. Siten innehåller en massa bra grejer, nya besökare tillkommer, så Shinee, VARFÖR GÖR DU DETTA MOT MIG?

Varför förändra? varför förnya? Kolla med varje unge, de är fullärda efter ca 4 år i skolan, före det är skolan rolig, det är kul att lära sig, men sen, sen är alla uttråkade. Varför komma med nåt nytt? varför utvidga sig, varför tvinga på en massa onödiga kunskaper och dylikt som man troligen inte kommer att ha någon speciellt stor användning för, och skulle man märka senare att man saknar något så är det väl för dj-ulen bara att lära sig det då? Hur stor användning har ni haft för pluskvamperfekt egentligen? Eller att kunna räkna ut minsta gemensamma nämnaren… i bråk??? Hallå!!!

Jag säger att vi slutar, här och nu! Vi lägger ner! Spikar igen hela klabbet och behåller allt som det är, ingen behöver lära sig något nytt, någonsin!!! Shinee kan ta sin nya site och ftp:a den dit solen inte skiner!!! Vi vill inte veta av den! Vad ska vi med den till??? Diablo II är ju vårt spel! Det är nästan fulländat! Bara en patch borta, förhoppningsvis! Vi undantar denna patch från föresatsen att vi inte ska lära oss något nytt! Diablo II kan ju inte sluta att finnas eller hur? Då kan ju inte heller denna siten minska i popularitet, och alla kommer ju att fortsätta älska detta spel i oändlighet! Om ungarna i skolan kunde sluta i t ex. åk 4 då det börjar bli tråkigt så kan de ju spela ”data-spel” istället, då blir ju Diablo II ännu större! Varför förändra?

Se bara på allt som förändras och förnyas! Bjäfs säger jag! Windows XP! bwaaa! Jag säger, lägg ner skiten, ta bort! Samma med Win2k och så vidare! Det var fulländat redan vid MS Dos 4.0, då fanns det dosshell! minsann! De stackars satar som aldrig kliat sig i huvudet över EMM386.sys och HIMEM.sys i autoexec.bat är inte förtjänta att ha en dator! Sen att finslipa med stacks och buffers (i config.sys som vi alla vet), då snackar vi datorkunskaper! Nu ska allt vara så j-la flashigt! Skit säger jag, bort med rubbet, vi återgår till ursprunget! Vi ska inte ha mer, det har gått tillräckligt långt. Föressten, det ”internationella pekdonet” eller musen som den nymodigt kallas, bort med skiten, bara fjollor använder mus! Det hörs ju på namnet! En människa med riktigt intresse använder alt-knappen och pilarna för att välja i menyer, mellanslagstangenten för att markera och carridge-return (mer fjolligt kallat ”enter-tangent”) för att exikviera en körbar fil.

Medans vi är inne på ämnet, back to basic, ut med nymodigheterna! RAM-minnen ska kosta 2000 kr per 4 MB, 386-processorn är allt man kan behöva, ev en 486 SX, MX processorer är bara för rikemansbarn, j-a skrytkrafs. Bill Gates sa ju, ”Ingen kan någonsin behöva mer 640 k i RAM-minne” och så är det! Wolfenstien 3D funkade utmärkt på en dator som ovan, men 640 k RAM-minne, men man måste mecka i autoexec.bat och config.sys, vad skulle det annars vara för kul? Bara trycka på en knapp och köra, fjolligt! DOOM, var det ett litet spel? Nääääää, back to f-ing basics!

Iofs, nu är vi här, så vi kompromissar, Diablo II:LoD, så långt kan vi sträcka oss, och eftersom vi har grundkunskaperna i autoexec.bat, config.sys och dosshell så OK för Win 98, men sen får det vara nog! Vi vill inte ha nått nytt!! Ta bort!!! Vik hädan!

Bah! Jag spottar på allt det nya! Vem vill egentligen ha World of Warcraft? Vem vill ha möjlighet att förändra utseendet på sin karaktär? Vilka är så töntiga att de går ihop i sk. klaner och spelar tillsammans och vill ha gemensamt utseende och kunna ha gemensamma utrymmen ispelet som bara de kommer åt? Räcker det inte med en egen stash?? Va f-n kräver folk? Mycket vill ha mer. Snart vill väl folk ha spel som nå’n sitter online och underhåller och lägger till nya grejer hela tiden!!! Hur sjutton skulle det se ut?? Förebygga hack och fusk?? Det är idén i det hela, inte ta bort det!! Hur ska man annars kunna få en ära i att vara ”legit” om ALLA skulle vara det? Hur kul är det på en skala???

Jag säger bara, Warcraft III, ett levande argument för att inte förändra!! Jämför storleken och behållningen mellan Warcraft II och Warcraft III! Sicket skit, töntiga Night Elves, nänä låt oss behålla våra Humans och Orc’s! Sen WoW, ska tillföra ännu mer raser! Men du ska inte få styra en trupp och bygga byggnader, DET lilla nöjet har utvecklingen tagit ifrån dig, dvs du är inte betrodd, du är för dum för ens klara det. Blizzard har i sin visdom tagit det bästa ur Diablo och Warcraft och stoppat in det i en ny förpackning och sen tror de att vi går på det!! Ingen kommer att köpa det spelet! Ingen säger jag!! INGEN!

Kolla Blizzard själva förresten, inte fjollandet med konsol-spel, spök-spanaren i fulländad japansk utveckling, ska man skratta eller gråta åt eländet? Nej, jag menar, var började spel hysterin, Donkey-F-king-Kong-JR!! Det spelades i en liten dosa, sk gameboy, Blizzards första succé var Lost Vikings” och vad gör Blizzard själva? Jo, de ger ut ”Lost Vikings” i detta format! I samma veva så de pracka på oss en massa nytt bjäfs med WoW! Allt det ”göttaste” (nästan… ehh delvis) finns ju redan i Diablo II, ska de prompt göra nåt nytt, porta Diablo II över till gameboy.

Jag ska i ren protest ta reda på allt jag kan om WoW och presentera det på Svenska World of Warcraft, bara för att visa Shinee att INGEN kommer att besöka den siten, den kan aldrig bli lika stor som Svenska Diablo II, spelet som sådant kan omöjligt bli lika bra som Diablo II, fast det innehåller allt vi saknat i Diablo II, fast det innehåller all den utveckling som skett under tiden som gått, fast spelet verkar…

..Så jävla bra, Fy Fabian, Jag är Engagerad Igen!! Jag Brinner, Jag Vill Veta Mer, Jag Vill Haaaaaa!!

*** Update ***

Alltså, F j u l l l [TDO], fattade inte ironin… Jag hoppas inte fler slutade skolan i åk 4 ;)

plastdunk 28/10 -02

tillbaka till toppen…

Förväntan, det är det vi lever för

Förväntan är ett laddat ord, men ack så underbart.

Förväntan är då du ser tjejen i dina drömmar komma in på festen du bevistar, ni får ögonkontakt och ett möte sker. Det som känns då är förväntan, vart ska detta sluta? Då snackar jag inte om att byxorna spänner där fram utan mera subtilt. Förväntan är känslan ”ooooohhh vad kommer att hända sen?? Är det aldrig ”sen” snart, jag kan inte stå ut!!!” Förväntan kan byggas upp från olika håll, då Casinot skulle öppna här i Sundsvall, det första i Sverige så spekulerades det i att den ryska maffian skulle göra sit inträde i staden, staden skulle översvämmas att ryska luder och mafiafigurer i bästa Al Pacino-stil, så sa Sundsvall Tidning och diverse andra media, nåväl, efter det har jag inte sett ett enda ryskt luder i staden… inte före heller.

Förväntan är då du går på anställningsintervju till jobbet du VERKLIGEN vill ha, eller förväntan om svar på ansökan till det program du valt. Förväntan är inget att leka med, men hur skulle det se ut om vi inte hade känslan som förväntningarna ger?

Om man sätter sig ner och funderar på det, vilka förväntningar kommer ni ihåg bäst? Ni kommer osökt in på förväntningar som slagit fel, det har inte alls blivit som ni hoppades, tjejen som klev in på festen var en drag-queen eller sadist, du fick inte det där jobbet eller kom inte in på programmet du sökt. Då är det bara att bita ihop, för nästa förväntning står för dörren.

Just nu står julen för dörren, känner ni att det rycker i present-förväntans-tarmen? Eller, om jag säger patch, vad förväntar sig Diablo II spelarna då? Men nu är det inte några små tjafsiga förväntningar vi talar om här, nu är det WoW. Det är ett nytt spel på G, spelet med stor ”S”, det kanske säger lite om mina förväntningar?

Jag har inget att jämföra med, jag har aldrig spelat ett MMORPG (MassiveMultiplayerOnlineRolePlayingGame) förut, så jag är lyckligt ovetande om andra spel. Jag får läsa texterna som finns, söka informationen och bilda mig en uppfattning och bygga upp denna hemska känsla av förväntan tills jag spricker, nästan. Jag har ju den fördelen att som admin på denna sida så måste jag översätta texterna, det ger mig en ännu större förståelse som jag sedan hoppas att jag kan förmedla till er, jag kommer att spricka. Hade jag jobbat som brevbärare hade det nog slutat som i filmen där Michael Douglas löpte amok. Det kommer att kännas så, ety, jag hade förväntningar på Diablo II, dock ej av samma dignitet som nu, det kommer att bli fruktansvärt. Jag kan likna det vid att sitta bakbunden i en soffa och ha Shakira het och villig, bönande och smickrande i en annan soffa som bara ber om att jag ska komma dit, för hon vill ha mig, samtidigt som det finns en som kan släppa mig lös och har lovat att göra så, bara det att han inte sagt när.

Fattar ni vad jag menar? ”Get a hint?”

Det vi vet nu är inte mycket, om WoW asså, Shakira lär vi aldrig få i det läget, så vi stackars krakar får hoppas på WoW. Jag hoppas att vi här på Warcraft.nu får vara er inspiration till dessa förväntningar, att vi får bygga upp ert inre tryck tills ni skakar och vibrerar av dessa förväntningar.

Tänk er bara, du kan styra utseendet på din karaktär, både ansikte och färgsättning, kön och inriktning. Till det kommer den viktiga ingrediensen med team-spel, Blizzard stödjer denna gång klanstugor och mycket enklare administration av klanerna för klanledarna. Vissa sysslor är fördefinierade så som klanledare och officerare, som handhar sin klan. Alla i klanen har givetvis samma färger och emblem på sig. Hur stora förväntningar väcker inte det?

Världen vi kommer att vistas i är tagen i stora delar från Warcraft-spelen, men givetvis så kommer det att tillföras nya områden eftersom. Föremålen i spelen kan hittas eller tillverkas, nya föremål kommer till eftersom. Uppdrag? Givetvis, samma sak där, det kommer att tillföras nya hela tiden, din quest-logg kommer aldrig att vara tom, det är ett mål i sig för Blizzard. Spelet som inte går att spela klart kommer snart, allt detta samt en massa vi inte vet, beta-testningen har inte ens börjat.

Är du här nu och läser detta på hösten 2002 så är du med från början, du kan vara med på forumet och diskutera förväntningar, vi kan trissa upp dessa till oanade höjder. Eller komma fram till vad som är realistiskt.

Ohhh baby, hit me, hit me hard, I want to se the stars…

plastdunk 1/11 -02

tillbaka till toppen…

Sanning och konvalesens

Plastdunk Stockholm 2 – 0, kampen fortsätter. I min mycket uppskattade reseskildring från 3:e världen, förorter och lägerboenden kommer här del två.

Förra gången besökte jag lägret Hökarängen och bevistade några faciliteter samt träffade några infödingar. Men som vanligt med ”infödingarna” var dessa importerade dit, eller kanske snarare exporterade från födelseorterna. Den bostadskoncentration jag besökte denna gång var Älvsjö, och precis som i fallet Hökarängen (Där fanns det heller inga Hökare eller ängar, om ni inte vet vad en hökare är så får ni fråga eller slå upp), nåväl varken älvar eller sjöar alltså. Dessa infödingar var också importerade.

Likheterna rent bostadsmässigt och innehållsmässigt var liknande, dessa förortsbor lägger ut en massa pengar på datorer, även i detta hem stod det två maskiner av den lite högre prestandaklassen. Givetvis DVD-spelare och andra statuspryttlar. Skillnaden var kanske att i Älvsjö syntes det spår av andra människor, det enda spåret av dylika i Hökarängen var en inföding som var ute och rastade sin knarkbest, en gigantisk hund som käkade småbarn och andra försvarslösa människor, det var nog därför det inte låg a-lagare och sånt efter gatorna. Den såg iallafall ut så.

Fredagskvällen skulle gå i mannens tecken, dvs. min hyresvärdinna skulle ut på bio med en väninna (hon återkommer senare i historien) och jag och min bror skulle sänka nå’n whiskey inmundiga nå’n ginåtånnic sam skölja ner lite nötter med öl. American Army var kul, mest spännande var det att registrera ett nytt konto, det var helt omöjligt. Jag fick låna steel-duck´s gamla konto, sen vart min brorsa … lite trött, samt att han troligen ätit något olämpligt, han avvek lite diskret sen hörde jag hans bussförar-kunskaper komma till nytta, efter detta slängde han sig i soffan. Så från kl. 9 på kvällen fram till 11 samma kväll levde jag ut mina lustar i American Army, med hjälp ar Roger Wilco (tror jag) så vart det riktigt kul, testa det ni gamers, om ni inte redan gjort det.

Så den natten somnade jag ovaggad, men min hyresvärdinna vart något konfys då hon kom hem och lägenheten var tyst och övergiven, hennes sambo låg i soffan, helt utslagen och guds gåva till kvinnan låg i hennes säng, hon hoppade givetvis ner utan att väcka sin sambo.

Nästa dag ägnades åt smädelser av min bror samt frukost och middag hos den kvinna som fött oss.

Denna kväll skulle vi ut och titta lite på utelivet. Vi for iväg till ett hak som heter ”Kellys”, ett ställe där mat möttes av Back in Black av AC/DC, shots kostade 19 spänn, och kvinnorna var kvinnor och männen gjorde det som krävdes.

Musikmässigt var det som en stor revival av 80-talet, det kan inte bli bättre. Lyckligtvis så hade min hyresvärdinna stämt träff med en hona extra, så det började väl lite intressant, men människan var helt obstinat. Har ni någonsin sagt sanningen och bedyrat den för att i nästa sekund blivit rättad av den ni berättar sanningen för, denne kontrahent som helt uppenbart inte besitter de kunskaper för att motsäga den självupplevda sanning som du själv står för? Det gjorde inte kvällen lättare. Men klart intressant iaf, man slapp försöka vara intresserad för denna sak som man försökte tala med vara bara intresserad att säga sin sanning oavsett vilken sanning jag hade. Fy satan för att smöra för fruntimmer, tur en del är så puckade att till och med jag fattar att det inte är lönt att lägga ner tid på det. Mera shots!

Jag försökte övertala dessa två honor vi hade med oss, min hyresvärdinna, hon som lever i synd med min bror och hennes väninna, att de skulle brösta upp sig och smila till sig ett bord. Efter tre tappra försök gav servitören upp och fixade ett bord åt oss. Fram till dess hade vi trängts på ett undanskymt ställe framför toaletterna, men nu vart det bättre. Shotsen flödade, efter kl. 24 så kostade de 24 kronor, men vad gör väl det? Fruntimren drack ”bomsibom” dvs. cider, men jag fick i dem några shots. Då kvällen började lida mot sitt slut så räddade min bror kvällen med att ta på sig huvan och och drå åt snörningen var vid en kille vid bordet bredvid genast utropade ”My god! they’ve killed Kenny!!!” Det satt sedan fast i sinnet och hela vägen hem utropades detta, tyvärr för min hyresvärdinna även på McDonalds mittemot Kellys där hon jobbat förut.

Nåväl, en svarttaxi senare så var vi hemma uti i ghettot igen, en natts sömn, eller som avslutning på kvällen så tog till humorn, Glenn Killing i manegen, eller var det Life of Brian? ja ja, konsekvensen av detta? en jävligt trött måndag, men jag skulle inte vilja vara utan Kellys för det, ganska OK att gästa lille bror oxå. Men var handling har en konsekvens, lyckligtvis.

Ska Stockholm någonsin reducera? inte så länge jag sätter siffrorna…

plastdunk 7/11 -02

tillbaka till toppen…

Nyårskrönikan

Nu närmar sig timmen då det gamla året övergår till ett nytt år, vi ska genomlida TV:n kanske med alla bilder på en gammal gubbe som går ut genom dörren och ett spädbarn visas. Originella illustrationer som vi sett 418 gånger redan. Det gångna året har innehållit få Diablo II nyheter, lite information om den kommande patchen, som har varit utlovad sedan flera månader, Blizzard måste ha samma tidtabellsmakare som SJ eller nått. Vi vart lite frustrerade så vi började dona med warcraft.nu, helt dedikerad till World of Warcraft. Även där verkar samma tidtabellmakare har varit i farten, det tar en hiskelig tid med allt för alla som har det minsta med Blizzard att göra, men resultatet brukar ju bli helk ok. (ett brittiskt understatement).

Under året har vi sett roboth tyna bort i intighet, han försvann stegvis för att sedan helt upphöra, men likt Jesus på korset som dog för oss så återuppstog roboth, kanske för att vi tvivlade på Blizzards kapacitet att färdigställa denna patch, roboth är Blizzards ärkeängel i cybervärlden, frälsaren som kommer med hopp. Eller är han hämdens ängel som den svavelosande guden sänt oss för att straffa oss för våra synder, för vår tro att vi skulle vara mycket bättre…

Det har tillkommit några nya admins, ett gäng löst folk vi hittade som inte hade bättre för sig.. nja inte riktigt så, de har alla förtjänat sina titlar, men en är inte presenterad ännu, men det kommer väl vad det lider. Vi har fortfarande överaskningar åt er.

Våra forum har förändrats och ändrat utseende, shinee har slitit som en galärslav, nu har vi bara klockan kvar som visar fel tid. Men ska man vara perfekt? ivilketfall så delade vi ju upp forumen, Allmännt, Diablo II och Warcraft 3, sedan fick varje karaktär ett eget strategi forum. Warcraft 3 som vi fick betatesta fyllde inte riktigt våra förväntningar eller krav, så det byttes ut till ett World of Warcraft forum strax före innan vi öppnade den nya siten.

Det allmänna forumet lever sig eget liv, det som föresgår där vet man aldrig. Vi har sett en relation födas och och förändrats, spaderdam och deadfunk fann varann och… sedan vart det nog inte riktigt vad de hoppades. Men vi fick se en djup, nästan svart sida hos deadfunk, han har poetiska sinnelag den grabben, en djuping som kan se allvaret i livet. Det sista jag läste nu idag (den sista dec.) var att figo hade tagit mod till sig och ringt en böna, fullt påhejjade av suspekta forumbesökare. Formuet främjar till människokontakt, låt vara virtuell sådan, men ibland går det steget längre. Jag vet en som efter en tids mailande och pratande på forumet skulle träffa en kontrahent, då dennes far började skrika och vråla ”pedofil” och dylikt. Det finns en massa mysko människor, inte ty tal om det, men den övervägande delen är nog helt vanliga kolbaserade varelser utan större ovanliga böjelser, och jag tror att om man ger det hela tid så kan man inte dölja sin verkliga karaktär. Tillslut visar sig alltid sanningen.

Iranfnlfarc, vår lille hustomte som vi har haft lyckan att ha som beökare har avvikit, han hade svada den grabben, en kul twist på hela världsperspektivet. Sen gick ryktet om att han var mycket yngre än vad man kunde tro. Det gladde mig, för vad ska det inte bli av sån liten herre då han får ytterligare några år på sig?

Vår Dectgap har klippt sig kort med en något udda teknik, cellgifter har aldrig gjort nån vacker… förut, men nu ser man att undrens tid inte är förbi. Stå på dej Dectgap, vi är alla med dig under din resa. Du kan tänka dig virtuella McDonalds hamburgare från oss alla så att du får lite hull och motståndskraft under de mindre roliga sjukhusbesöken. Har du vägarna förbi så bjuder jag gärna på en McFeast meny, med plus alternativ samt om du är frisk nog så ingår det några öl efteråt.

Vad ni än gör det kommande året och åren efter det, alla handlingar har konsekvenser, många av er är i den åldern då handlingarna får störst konsekvenser på hela livet. Lägg ner kraft på skolan, sök jobb som ni verkligen vill ha, inte bara ta lättaste vägen ut (då kan ni sluta som webmaster på en suspekt fansite i 35-årsåldern..). Just nu är vi alltså 4 st webmastrar som är över 35, Shinee och tantvass (inte en riktig webmaster utåt, men i våra hjärtan är hon det) är äldst, sen kommer your truly, sen lille roboth. Som tur är tillkommer det ju nytt blod, yngre blod som vi gamla vampyrer kan dricka ur för att hålla oss unga och hålla benskörheten på stången.

Nu ska jag fixa lite nyårskäk, svensk husmanskost av bästa slag, tacos!

Gott nytt år och God fortsättning, alla älsklingar där ute!

plastdunk 31/12 -02

tillbaka till toppen…