Diablo 3 nyheter på svenska - www.svenskadiablo.se

2001-09-09 Visdomsord och vansinnesdåd
2001-09-19 Ödet, Slumpen, Gärningar och Önskemål
2001-09-28 Okvädesord från en estradör med odör
2001-10-04 Galenskaper och fadäser
2001-10-12 Brasklappar och ställningstaganden
2001-10-24 Formar och formler
2001-11-12 The red och the blue pill?
2001-11-21 Kände Per Billy?
2001-11-26 Troende eller kättare?
2001-11-30 Adventskalender
2001-12-17 Julbrevet från plastdunk
2001-12-21 Upplösningen… på plastdunks julbrev
2001-12-28 God fortsättning…

Visdomsord och Vansinnesdåd

Allt har ett slut, utom korven, den har två.

Jag märker att några tror att Diablo II är slut som spel redan, några hävdar offentligt att nu lägger de av minsann. Visst känner även jag att det inte lockar lika mycket nu mer, men det har nog med det totala antalet spelade timmar att göra, för ikväll kan det vara lockande igen, medans andra har spelat varje dag, flera timmar om dagen, har jag bara spelat nån timme per dag, dock inte varje dag, så jag har en hel del timmar kvar innan jag lessnar.

Diabloii.net hade en nyhet om att spelet Diablo II kommer att hamna i Guiness book of records, tack vare sina höga försäljningssiffror vid releasen, samt att Blizzards Battle.net också kommer att hamna i samma bok, Battle.net har det högsta antalet användare av jämförbara spel som spelas över nätet, jag har för mig att de jämförde med Everquest och Ulitima online. Givetvis ska Blizzard hyllas för allt de gjort, till vårt stora nöje, men ingen lever på gamla meriter i spelvärlden. Med en Warcraft III release som skymtar vid horisonten, kommer jag ihåg ett spel som hypades bara för ett år sen eller så, det heter Black and White, nån som kommer ihåg det? Nu är väl risken inte så stor att ett Blizzard spel hamnar i den kategorin ”snabbt-bortglömda-releaser” men risken finns.

Vissa spel står sig i oändliga och evinnerliga tider, igår kände jag en liten svacka i Diablo II lusten, och installerade det hittills bästa spelet som någonsin utgivits, så klart Quake, jag tankade hem CTF patchen, Gamespy 3D och tänkte köra igång, givetvis så vart det nått vajsing med själva spelet, men Gamespy 3D fungerade, och servrar fanns, inte så välfyllda som på den gamla goda tiden, men det var som att komma hem, GameAholic, UK Minos, alla fanns där, men jag kom inte in, jag måste jobba på det ikväll, fast det är Alien på TV, så Alien går nog före.

Alltså, klassiker dör aldrig, vare sig det Quake, Diabloserien, Warcraftserien, filmer, böcker eller musik… förväntan finns där varje gång man återupptäcker det. Jag är övertygad om att Diablo II kommer att stå sig ett tag till, innan det går in i klassikergenren tillsammans med alla de andra som man kommer ihåg med välbehag, vare sig det gäller spel, filmer eller gamla flickvänner, alla har de sin tjusning. Vi ska inte glömma bort att det fortfarande säljs Diablo II classic spel, inte bara Lord of Destruction, det finns folk som upptäcker Diablo II just vid denna tidpunkt.

Vad är det som lockar då? vad kommer man ihåg? från quake är det CTF som ligger mig varmt om hjärtat, ”SPOOOOOOOOON” då man lyckades fragga sig hem till egen bas med flaggan på ryggen, det var spelet som sådant som lockade, allt det nya det häftiga, att spela med andra människor, I Diablo har andra värden betytt mer än själva spelet, det är givetvis ett bra spel, spännande upplägg och fantastiska känslor i fråga om spänning, upphetsning och förväntan, en härligt omväxlande värld med mörker regn och hemska monster som man ska besegra, men den stora vinsten ligger i att spela med andra genom battle.net och märka att man behöver andra deltagare med andra egenskaper än de man själv besitter i olika situationer, likväl som att man märker att andra behöver just de egenskaper min karaktär har i bland, hur ofta har inte två sorceressor saknat en barbar då de stått inför en ”imune to cold/fire” boss? och vice versa.

Hur många tycker ni att ni ”känner” egentligen? genom just battle.net och alla comunietys som finns runt det, med forum och marknader och många andra kontaktytor har man lärt känna en hel del människor. Man känner igen många på det sätt de skriver, t ex nån har ”hmmmmm” i varje mening, några kan inte stava alls, någon skriver ”jeffla” andra använder smileys jämt, nån kan alla förkortningar som finns, allt detta ger en anonym person bakom ett nickname en personlighet, som man känner igen och därigenom tycker att man känner personen ifråga, men gör vi det?

Hur ser framtiden ut då? blir det att ”Roger Wilco” är inbyggt i varje spel? kommer det att vara så i Warcraft III? Det vi vet är inte mycket, men att battle.net kommer att finnas kvar, ryktet om dess död är betydligt överdrivet, det kommer att växa iochmed Warcraft III och WarcraftWorld, jag ser fram emot att få nya klassiker att minnas genom detta.

plastdunk 9/9 -01

tillbaka till toppen…

Okvädesord från en estradör med odör

Jag fortsätter häckla, mest mig själv i mina små skrifter, men kanske nån annan har nöje och eller nytta av mina olater och böjelser.

Idag, denna vecka tänkte jag ge mig på att kategorisera spelartyper. OBS! ta det för vad det är, alltså inget alvarligt menat, men alla kommer nog att känna igen sig under minst en spelar typ, och inget är negativt.

Typ 1.

Denne spelartyp spelar lite sådär ibland, är i tonåren, troligen de nedre delarna av dessa. Han/hon spelar då tillfälle ges, men värdesätter fritidsgården och att hångla loss sådär lagom lika gärna som att spela Diablo, dvs. han/hon har fortfarande ett liv. Typ 1 kan lika gärna stå i chatten som att spela, skryter gärna med sina karaktärer, fast har inte sådär järnkoll, pkar newbee’s helst och mest. Typ 1 började med open och fuskade rejält, väntar med spänning på varje bugg för att utnyttja denna, har troligen en hel del SoJ’s eftersom det är skryt status på dessa, även andra föremål som denna Typ 1 har skryts det gärna med.

Att spela med Typ 1 är inte så kul, de har bråttom och tjafsar mycket om det mesta, tigger grejer och spammar om allt som det går att spamma om, Townportals, tigger grejor mm.

Typ 2.

Typ 2 är en imbuad Typ 1, med modifikationen på att denna Typ 2 är nått år äldre. Typ 2 har insett att det endast är HC som gäller, och alla som inte spelar HC är mindre värda, dvs. här har vi en spel rasist. Typ 2 gormar i chattar och forum om sin överlägsna HC char, och domderar över hur alla ska göra, givetvis kan denne Typ 2 allt om spelet, om han får säga det själv. Typ 2 har givetvis alla bra items och minimipriset på ett Cracked Sash är minst 2 SoJ’s eftersom man ska känna en ära att få trada med just han/henne.

Det är Typ 2 som lurar med firesorcs vid wp/tp för att gå hostile, det är Typ 2 som spelar SC bara för att pk:a, dvs gå in i spel och köra hostile mot alla och döda så många han/hon kan, sno guldet som droppar och sen dra. Skulle han/hon dö är det ESC / exit som gäller, för nån skulle ju kunna påpeka för denne spelare att den är en sopa, och då blir det känsligt. En våt dröm för denna spelar typ är att PK:a en höglevel HC för att hindra denna att nå toppen på laddern.

Typ 3.

Typ 3 är lite svårbestämd, åldersmässigt iallafall, Typ 3 kan verkligen allt! Denne spelar typ köpte Diablo II classic den 17 juni år 2000 senast!! har spelat sönder två uppsättningar D2C och D2X är på väg att bli utsliten och repig. Det första Typ 3 gjorde var att starta spelet, och samtidigt läsa manualen. Efter en vecka så kunde han/hon dropprates och spawning av items utantill. Numer så tillbringar Typ 3 all ledig tid med mephisto-runs, för att få fram den ultimativt utrustade karaktären. Då mephisto-runs blir tråkiga, eller pekfingret behöver vila, läser Typ 3 Arreat Summit, Lurker Lounge (läste) War rooms på Blizzard.com och Diabloii.net, denne spelare är känd som en kompetent spelare, som har alla rune-words i huvudet, räknar ut droprates och spawning av föremål med ett diadem som utrustning, givetvis har denne spelare MF på alla sin utrustning, tillsammans med hög resistance.

Tyvärr är det tråkigt att spela med denna typen också eftersom de ser på ett oidentifierat unikt föremål vad det är, tack vare sin gedigna erfarenhet av föremål och dylikt. Det är ofta även så fallet att dessa spelare ser man sällan till eftersom de har höglevel chars och är inte betjänt av teamplay, utan de kör meophisto-runs själva, de har säkert chars på US servrarna och siktar på en karriär som försäljare på E-bay av föremål eller konton. Deras våta dröm en en ZOD rune.

Typ 4.

Typ 4 är en spelare som spelar bara för skoj skull, denne spelare har nästan ingen koll på vad items heter, glömmer bort vad hans/hennes karaktärer har för utrustning, glömmer bort att utrusta sin hyrling mm mm. Typ 4 spelaren är social och har stort nöje själv av att spela, och troligen de han/hon spelar med, men kan nog reta en del av föregående typer till vansinne, då olika skills beskrivs som ”plipp plopp” skillen, eller ”disco auran”, egna mer träffande är hellre regel än undantag för denna spelar typ. Typ 4 spelaren gillar verkligen att spela i teams och hjälpa andra, eftersom de fått en del hjälp själva ser de det som en självklarhet att hjälpa andra. Du kan ha mycket nytta av en typ 4 spelare eftersom de är hängivna teamet och spelet, dock med måtta. En våt dröm för en Typ 4 är att hitta nånting själv, som man vet att någon annan verkligen vill ha så att man kan ge bort det.

Det finns underkategorier till alla dessa typer, och det finns några som man kan placera in direkt, eller hur? fast givetvis så fladdrar folk runt och har inte vett att hålla sig till mina kategoriska indelningar, tänk vad Linné skulle ha gjort om blommorna varit lika störiga som oss spelare som inte kan bestämma oss.

Själv är jag nog typ 4, samt även swe_lady (fast hon vill vara typ 3), tantvass och zkynet.

Typ 3 kanske känns lite knepigt att peka ut, men inget ont menat till de utnämnda :) roboth, shinee, lurk och aquarian-dragon, jag spelar gärna med dessa :) Typ 3 är lätta att känna igen, eftersom jag har några ex på min friends list så ser man att de joinar spel ofta en med 30 sekunders mellanrum, lösenordsskyddade, andra håller sig till samma spel i flera minuter, har man ögonen med sig syns även dessa fladdra in och ut ur chatten.

Typ 1 och 2 undviker jag om jag kan, men lyckas inte alltid.

plastdunk 28/9 -01

tillbaka till toppen…

 

Ödet, Slumpen, Gärningar och Önskemål

Härom veckan regnade det mycket i Sundsvall, en hel del översvämningsskador och dylikt drabbade staden och dess omgivningar. Man tyckte att det var jobbigt att tömma förrådet på vatten, städa och ringa försäkringsbolaget. Livet var pest kort sagt.
Det fortsatte att regna, Ljungan och andra vattendrag svämmar över, nyhetsbevakningen sätter Sundsvall på kartan igen, tar oturen aldrig slut? och ingen har man att skylla på heller. Sen förra tisdagen försvann alla futtigheter, allt förintades av det optimala terrorist dådet som inte kan försvaras av många, allt annat vart futtigt och inte värt at beaktas i jämförelse.

WTC-terroristdådet har ändrat mina värderingar, både vad det gäller värden i livet och att man inte kan kontrollera det som händer runt en person eller i dess närhet, vi är alla i händerna på något obestämbart, vissa kallar det Ödet, ganska många kallar det Allah, många kallar det Gud och det finns många som har andra namn på det hela, troende eller inte. Härom dagen kolliderade en timmerbil och buss utanför Sundsvall, lilla plastdunk, värdera ditt liv, din och det du gör, man är liten ibland, ganska ofta faktiskt, nu kanske man tänker på det i bland.

Men en liten tuva kan stjälpa ett helt lass, ibland i det godas tjänst, så som att förvägra terroristerna dess stöd, men samtidigt förvägra överdrivna onödiga vedergällningsattacker där redan avlidna oskyldiga hämnas med andra oskyldiga dödsoffer i en annan del av världen. En tuva med en annan bakgrund kan lika gärna välta ett hus, kanske på grund av religion eller ett känsla av total maktlöshet vad det gäller världsläget eller vad det nu kan vara, tillsammans kan tuvorna bygga spärrar så att de inte välter lassen utan stoppar de helt, eller om tuvorna inte är ”goda tuvor” kan rasera hela världen pga. sin egen drivkraft med en önskan om att offra sina liv för sin sak.

Det känns lite futtigt att ta upp ett spels förtjänster eller egenskaper, för det är en fis i rymden egentligen, om man jämför nu då verkligheten har överträffat dikten. Vad det gäller engagemang så är det avundsvärt, att ha en tro eller uppgift som man är att beredd att offra sitt liv för, nu tänker jag inte på terroristerna, utan brandmän, poliser, frivilliga och präster, som snabbt ryckte in i den uppkomna situationen, för att offra sina liv då de skulle släcka branden, rädda överlevande offer eller trösta och hjälpa till med andra uppgifter.

En av de grupperna är ju bespottad, men den enda som rycker in i våra liv nämligen polisen, som här riskerar sina liv för allmänheten, trots allmänhetens bespottande av deras hela yrkeskår. De övriga grupperna, brandmän och andra lider ju inte av brist på uppskattning, men hel yrkeskår nämligen polisen som får spottas på, kastas gatsten på, skjutas på och allmänt förtalas och så vidare visade sin rätta plats, värt att betänka i situationer som vanligen uppkommer.

De som tycker att vi ska enas i fronten mot terrorister, gränsöverskridande och över de religiösa gränserna ser givetvis att icke demokratiska metoder, som visats med denna terroristattack i dess extremaste fall, inte hjälper alls, utan att vinna ett brett stöd och gemensamt agera utan hämndlystnad och inte för egen vinnings skull är den enda vägen fram mot målet.

plastdunk 19/9 -01

tillbaka till toppen…

Galenskaper och fadäser

…sånna finns det gott om, eller hur? Vi har alla, eller de flesta av oss blivit medvetna om hur små och betydelselösa vi är, världen rör sig inte runt oss, det är knappt vi rör i den eller hur? Jag gillar att röra om i världen, fast vilka värden har jag då? Vad relaterar jag till? Finns jag på riktigt, eller är jag bara ett påfund av roboth och shinee, för att boosta denna faktaspäckade site med lite vansinne, vad vet ni? vad vet jag, vem vet inte jag… små, små djävlar…

Apropå på Djävlar, den störste genom tiderna har blivit degraderad, han har blivit omsprungen av några kossor och sin brorsa, som jag förutsätter är en lillebror, dom är värst, ena bortskämda gynnare som ska ha allt. Jag har en själv, inte en Djävul alltså, det har jag tre av, men en lillebror han tror han kommer att hitta Immortal Kings armor, sorry, jag spårar ur lite…

Över till galenskaperna, vänta nu, tog jag inte upp min bror alldeles nyss? jo, då vart det en fin övergång. Förra gången kategoriserade jag spelartyperna, denna gång kan man ju kategorisera mig, därav galenskaperna och till stor del fadäserna.

Då Diablo II släpptes så hade jag spelat den jätteroliga stresstestbetan, för er som inte vet det så gick en betan ut på att testa serverkapaciteten över battle.net, ca 100 000 st. fick vara med på den som rullade i ca 20 dagar. Jag valde att spela en barbarian, mestadels för att det var den enda karaktären med i den betan, och jag kom upp till clvl 13, på dessa veckor. Galenskapen började visa sig redan där, jag kommer inte ihåg hur hög level de som levlade högst kom upp i, men jag tror det var 25 eller 30.

Ni som tycker detta är konstigt, betänk att denna beta var begränsad dels till barbaren, dels till ytan, man kunde spela till blood raven, sen var det stopp. Testa gärna starta en barbar, rensa blood moor och cold plains inklusive blood raven, sen spelar ni inget mer på det spelet, utan ni startar ett nytt och gör samma sak, då kommer ni att hålla med om att den första galenskapen är nu definerad.

En galenskap som man lätt kan glida över lätt nu, den är aktuell typ. Vad gör man med en karaktär som man power-levlat upp till clvl 99 i en ladder-rush? Jag säger ingenting (jo lite, men inte här) om själva rushen mot att bli den förste att bli clvl 99, men hur känns det att rusha och slita dessa minst 40 timmar (ca tid på europe realmen för detta) och bli typ 13:e karaktär? och jag misstänker starkt att många av dem som var med redan hade clvl 99 chars, därav redan hade item-find chars.

Rent personligen skulle jag anse karaktären vara bränd och typ deleta den, eftersom den troligen inte har något existensberättigande, fast det är jag, jag skulle aldrig ens orka vara med i en ladderrush. Så lite galna tycker jag att ni är, ni som var med. Men stort heder åt er som var med, som jag förstod var det en hel del svenskar med bland de 20 bästa.

Nästa galenskap, itemfind, jag kan inte kalla det galenskap egentligen, utan mer fascineras av engagemanget, inlevelsen och målmedvetenheten (”här kommer styrkan och klättervilligheten”) och framför allt, så hade jag inte haft sånna items jag har om inte jag hade haft fyra item leverantörer :) Men att köra Mephistorunns har jag inte psyke till, jag brukar spela med några, och då teleportar en sorc ner, och innan jag hinner joina partyt efter jag just kommit från det föregående spelet, så ät townportal’en öppen, och 20 sekunder senare är Mephisto död, och så turas vi om att plocka items. Det är kul ett tag, fast en typ 4 gillar det inte i längden däremot typ 3 älskar det. Jag brukar ganska snabbt byta spel.

Så, nu över till det riktigt galna, jag har ett förslag som jag vill att ni läser och tänker igenom, ursprungsidé av Mumriken:

Att blizzard startar en worldwide server som resettar sig själv var 14 dag, och tar bort alla befintliga karaktärer, och rushen börjar igen. Då blir det riktigt spännande och ärligt, då ingen kan ärva ner grejer till nya karaktärer, alla får klara sig med det som hittas i spelet under dessa två veckor, och där kommer folk att kanske värdesätta items helt annorlunda, och det kommer att ligga ett mycket större värde i att nå högt på laddern, utan ärvda wp, utan ärvda items, endast genom ren skicklighet. Där kan det ligga ära i att även bli den 20 som når clvl 99, eller ingen kanske når clvl 99 ens…

vansinnig idé kanske, men dess mer jag tänker på den dess bättre blir det, och det är ett bra sätt att tillföra något nytt i spelet eller?

”If you aint part of the solution, you are a part of the problem… ”

plastdunk 4/10 -01

tillbaka till toppen…

Brasklappar och ställningstaganden

För att spinna vidare på laddernollningen som inträffade för nå’n vecka sen, igår då jag senast kollade sammanställningen var det ca 190 clvl 99 på softcoreladdern och 17 st. clvl 99 på Hardcoreladdern. Första brasklappen kommer här, laddern har helt tappat betydelsen, det enda en ladder kan vara bra för nu är att vara först, inte att vara högst, det minskar inte prestationen som bla. PE-bane gjorde, han leder fortfarande, eller igår kväll då jag kollade.

För att laddern ska fortsätta att ha betydelse nu så är det en nollning som gäller, fast det skapar ju powerlevling bara, så jag lägger in ytterligare en brasklapp, denna gång mot min första brasklapp.

Sist tog jag upp ”min” tanke, stark idéstöld av Mumriken, angående att skapa en egen server som bara är inriktad på laddern, spänningen skapas då av att alla karaktärer deletas (tas bort) vid reset, I.E man börjar om från noll på riktigt, utan extrema items eller någon höglevelkaraktär som kan hjälpa till med Waypoints, static field eller vad det nu kan vara. Ursprunget till denna idé kom från vårt forum, där det var något liknande under diskussion, så den som kom med idén ska ha creds, jag har glömt vem det var, men om du läser detta så tjoa till så kan jag lägga in ditt nick.

Vad kommer att hända då? i framtiden menar jag, kommer vi att hitta nya spelsätt inom Diablo? eller kommer vi sakta att lämna spelet, man kan ju bara fantisera om det. Vill man kan ju lämna nu och övergå till det nyaste spelet, såg ett väldigt spännande spel i min mailskörd, nämligen ”Cykel Manager” hur spännande låter inte det? jag spelar nog Diablo II ett tag till.

Hittade även en klan inom Quake genren, Old knights of Tyr , jag sökte medlemskap, och fick ett något motsägelsefullt svar. Kortfattat så var bakgrunden så att eftersom det är ett ålderskrav på 30 år, och eftersom i den åldern har man kanske mer ofta än i 20 årsåldern familj och dylikt, därför spelar dessa herrar på onsdagar. Så långt är allt ok eller hur? Sen konstrar det till sig, i mailet som jag fick till svar stog det bla att det var kö, sen för att de skulle lära känna personen i fråga så skulle man hänga i nå’n suspekt IRC channel, #plus30 på quakenet, då jävlar blir det moment 22!!

Alltså klanen som man söker in till spelar oftast på onsdagar, eftersom de vill hålla ihop sina äktenskap, har annat att göra de andra dagarna osv, de vill helt enkelt utnyttja sin tid effektivt, det vill jag också, så vilka av oss har tid eller lust att hänga i nån chatt och limma in sig i nå’n klan? Jag besökte IRC kanalen, och allt var som vanligt på IRC, en massa bootar och en massa som idlade, ingen sa nått. Hur ska man ”lära känna nå’n” då?

Med detta kommer jag in på lite grann vad jag började med och hela syftet med just denna krönika, nämligen ”återanvändning”. Återanvändning av idéer har funnits länge, det finns till och med ordspråk för det ”varför uppfinna hjulet igen”.
Inom Diablo II gäller återanvändningen alla våra bra items, då man skapar en ny karaktär kan man flytta runt items, eller leta nya items innan man startar en ny karaktär.
Inom spelvärlden som sådan spinner ju alla vidare på Återanvändningen, dvs en idé som funkar försöker man utnyttja och andra företag dra nytta av den öppnade porten, Doom kom, resten är historia.
Blizzard återanvänder sina idéer minst två gånger, StarCraft är väl undantaget som bekräftar regeln :)
Hur gör vi själva då? Som mitt kapitel om Quake klanen är en typisk återanvändning, eller kanske snarare iteration, dvs en upprepning. Men jag vill ha tillbaka den känslan som jag hade då Quake var installerad, och försöker därigenom upprepa/återanvända det material jag har.

Även vi människor är Återanvändare, eftersom vi är monogama, till största delen iallafall, förutom kanske en period i början på livet, då vi försöker utse den vi ska vara återanvända resten av livet. Jag menar alltså, vi återanvänder våra partners och försöker utveckla det, ibland går det inte, ibland går det, och ibland går det samtidigt.

för att avsluta, några citat eller saker som sägs ha sagts, vilket bevisar återanvändning eller påtalar risken med att försöka sia om framtiden.

Redan på 60 talet, när COBOL (ett programspråk för stordatorer) var ungt sa’s det att det var utdöende, i dagsläget, det är tvärtom, givetvis försöker alla komma ifrån det, men det går inte, eftersom de flesta verkligt tunga system är programmerade i just COBOL. (i princip hela bankvärlden, i princip alla stora databasapplikationer)

I närheten av det skulle ju alla stordatorer dö ut, då PC gjorde sitt fula ansikte känt i våra hem och på arbetsplatserna. Visst står det PC burkar lite här och där, men de är ingen ersättning, snarare ett komplement eller en anpassning.

I början på 80-talet sa en herre vid namn Bill Gates ”ingen kommer någonsin att behöva mer än 640k i RAM-minne” Oj, Oj, Vem sa det?!?

För några veckor sen sa TerrorGirl[TSA] att hon minsann skulle sluta, men enligt mina källor och mina egna observationer har så inte skett. Det kan vara svårt att bryta ett mönster, eller en vana.

Som man säger; ”If it aint broken, dont fix it”

plastdunk 12/10 -01

tillbaka till toppen…

Formar och formler

Vårt forum verkar ha besmittats med virus, det är en massa logiska och mattematiska problem som florerar där. Därför är jag här.

Då man ger sig på sådana saker så föds tanken hos mig, vad gör oss intresserade för olika saker, vad avgör våra fallenheter eller begåvningar? Personligen skulle jag vilja vara musikalisk, jag skulle vilja förstå mattematiska problem, det finns givetvis fler egenskaper jag önskar att jag hade. Kan man ha ett max antal begåvningar? måste jag i så fall välja bort några om jag skulle få en möjlighet att välja nya att lära mig? kan man älska sina barn lika mycket, eller minskar ens kärlek om man får flera att sprida den till?

Vilkens fel är det då att jag inte har dessa? är de genetiska? eller ska jag skylla allt på min mor och far? eller ska jag helt enkelt träna mig till dem nu? eller så är väl allt samhällets fel (om jag träffar samhället nångång ska jag nita han, han har gjort så mycket ont tydligen, och kommit undan med det).

Jag vet däremot vad som utvecklat de egenskaper och förmågor jag har och delvis har förvärvat, och det är böcker. Jag tänkte ge er lite boktips helt enkelt, dels därför att jag tycker just dessa är bra och dels för att alla läser för lite, helst ungdomar (väldigt generellt sagt, eller hur).

Först tänkte jag skicka med länkar och dylikt för varje författare, men efter att ha öppnat den första, som råkade vara Fantasyringen. Tyvärr en sida som tog flera år att ladda, ett exempel på hur fel det kan bli designmässigt, därför får ni använda en sökmotor och namnen, eller ännu hellre, printa ut sidan och gå till närmsta bibliotek.

Så här kommer några av mina favoritböcker, alt. författare, för alla jag rekommenderar har skrivit ett flertal böcker. Utan inbördes ordning eller rangordning:

Orson Scott Card, ”Den sjunde sonen”.

Denna historia utspelar sig i Amerikas förenta stater. Alvin, Den sjunde sonen till en sjunde son, befinner sig på resa västerut, som så många andra emigranter under 1800-talet. Alvin besitter krafter, som moder natur, eller delar av dess element motsätter sig. Omgivningen blir medveten om Alvins krafter eller gåvor, med varierande uppskattningsgrad.
Ingår i en serie, varav detta är första boken.

Herr Orson Scott Card har även skrivit en helt suverän bok som heter ”Enders Spel”. Jag tror att jag är alldeles ensam om att verkligen gilla denna bok. Den utspelar sig i vår framtid, jorden har blivit attackerad av hemska utomjordingar, och måste försvara sig. Problemet är att man måste förgöra moderplaneten och förgöra allt liv på denna. Hela resan dit skulle bli ett blodigt offer för att ta sig dit, och vilken person skulle kunna offra så många människoliv, tillsynes i onödan? givetvis ett oskyldigt barn som tror att allt är ett spel…

William Gibson, ”Count Zero”

Mannen som skapade Cyber-punken, boken som gav oss uttrycket ”Cyberspace”. Information är makt, Wintermute och multinationella företag har tagit över nästan allt. Count zero är en ”däck-cowboy” i slumvärlden, han vill ta sig upp och hur gör man det? jo genom att tränga sig in i databaser och andra informationshållande system. En av sex böcker som är helt fristående, ”Neuromancer”, ”Mona Lisa Overdrive”, ”Virtual Light” och ”Kuioro” osäker stavning på den sista, men jag rekommenderar bara alla om ni gillar den första ni läser.

Isaac Asimov, ”Stiftelsetriolgin”

Tänk om man hade denna bok oläst! Jag kommer ihåg med vilken förväntan jag läste den, och efterföljande och föregående alster av denna helt outstanding SF mästare. En liten gubbe kommer på ett sätt att förutspå människans och hennes samhälles framtid, med hjälp av en metod som fungerar på stora massor av olika psyken, hur dessa reagerar och vad de kommer att företa sig. Givetvis ser han sin tids undergång och efter det 50 000 år barbari och förfall av kulturen och tekniken. Han kan inte förhindra det, men förebygga genom att försätta en grupp omedvetna människor på en isolerad planet som sedan kommer att förkorta de 50 000 åren till endast 1000 …

Tyvärr anser jag denna bok håller första gången, jag har försökt att läsa den igen, men nu är den inte alls lika bra. Det vill säga, lågt andrahands värde! MEN ett utomordentligt stort värde i premiären.

Stephen Donaldson, ”Furst Nids förbannelse”

En klassiker, om den leprasjuke antihjälten Thomas Covenant, som besitter krafter som kan rädda en värld han inte känner och inte tror på, som han inte får tro på.
En sensation! en helt fantastisk trilogi, däremot kan man skippa den efterföljande som är fortsättning på den första, den suger. Det finns ännu en trilogi av denne herre, den tredje trilogin (?) heter ”spegelmästarna” och den suger också.
Douglas Adams, ”Liftarens guide till galaxen”

En humorklassiker, det är svårt att hitta riktigt roliga böcker, detta är nästan den roligaste. Den ger oss svaret på frågan om livet och universum och allting. Tyvärr kan jag inte beskriva den, men en utomjording vid namn Ford Prefekt har en del med historien att göra, han skriver nämligen boken ”En liftares Guide till galaxen” och har fastnat på jorden, som förövrigt går under några sidor in i boken.

Barry Sadler, ”Casca”

Vem dödade Jesus? En spännande serie i 14 delar tror jag. Tyvärr dog Barry Sadler för tidigt, jag hade gärna läst mer om Casca, mannen som inte kunde dö. Jesus sa till han på korset; – Du ska bli som du är, tills vi ses igen, romare.
Lättläst kiosklitteratur som ger en stunds underhållning.

John Irving, ”Hotel New Hampshire”

En klassiker även på film, då med Jody Foster i en av huvudrollerna. Den handlar om drömmar och förverkligandet av dessa. En något udda familjs liv och leverne.
En verkligt rolig bok, bra att ha emellan mastodontläsningarna av SF/F.

Joseph Heller, ”Moment 22”

Uttrycket har ni säkert hört, denna bok kommer det ifrån. En sanslös historia som utspelar sig i Medelhavet under ett krig.

Stephen King, ”DET”

Den bästa av hans något varierande utbud vad det gäller kvalitet. Ett rättesnöre då det gäller ren och skär skräck. Dåtid och nutid blandas, den enda bok som givit mig mardrömmar!

Judith Merkle Riley, ”En vision av ljus”

Första boken i en liten serie, utspelar sig på medeltiden. Huvudpersonen är en kvinna/flicka. Innehåller häxanklagelser och allt annat som den tiden givit oss.

Ayn Rand, ”Urkällan”

Denna bok handlar om drifter och om att leva utan att kompromissa. En unga arkitekts karriär och målmedvetenhet ställs emot en yrkeskårs åsikter och den stora massans manipulerade åsikter. Denna bok är nog skriven under stenåldern, på 40 eller 50-talet tror jag, men håller ännu tack varer sina mäktiga personbeskrivningar och miljöer, och givetvis handlingen.
(Liten varning, en rejäl tegelsten med relativt liten text, man läser inte ut denna på en natt)

Diana Gabaldon, ”Slända i bärnsten”

Går det att resa i tiden, vad skulle du göra om kunde det, stämmer några av myterna som lever kvar som sägner? Huvudpersonen i denna historia hamnar långt tillbaka i tiden i skottland och kan förhindra händelser som hon vet ska komma, går det?

Tom Clancy, ”Röd Storm”

En författare som iallafall jag tycker skriver väldigt trovärdigt, fast det är fiktion. Tyvärr är han Amerikan, och det kan bli lite jobbigt att läsa om deras förträfflighet och allt sånt i varje bok. Just denna handlar om hur det hade kunnat vara om tredjevärldskriget brutit ut för några år sen, spännande berättelse, fascinerande till och med.

Alistair MacLean, ”HMS Ulysses”

Konvojering under andra världskriget, en jagare och dess besättning, deras liv och öden.

Norman Mailer, ”Fjärran nätter”

Denna är annorlunda. Egypten, pyramider och balsamering för 3000 år sen.

Andy McNabb, ”Bravo två noll”

En brittisk specialstyrka landsätts under Desert Storm i Irak. En sann historia skriven av en av de överlevande.

Wilbur Smith, ”Flodguden” och ”Den sjunde handskriften”

Wilbur Smith skriver alltid bra, som vanligt utspelar sig hans historier mestadels på den Afrikanska kontinenten, så även denna gång, fast det skiljer ett gäng tusen år mellan de båda böckerna. Den handlar om jakten på en skatt som en Faraos skrivare gömde på ett utomordentligt sätt, men han har givit ledtrådar till var den kan hittas, men dessa är i rebusar och givetvis skrivna med hieroglyfer.

Kennet Ahl, ”Slutstationen”

En svensk författare som beskriver framtiden, vår nya världsordning och de stora multinationella företagen som styr den lilla människan. TV, droger och kastindelning är ett faktum, och även ett tvång.
En klart udda bok, läsvärd och den kommer med några nya visioner.

Tom Sharpe, ”Den högre skolan”

Engelsk humor då den är som bäst. Tom Sharpe har skrivit en hel del roliga böcker, ta nå’n av dem bara!!!

Dean Koontz, ”Draktårar”

Dean Koontz är att föredra framför Stephen King, iallafall i mitt tycke. Draktårar blandar övernaturliga fenomen med verklighetsbeskrivningar som får en att vilja sträckläsa.

Clive Cussler, ”Inkaguld”

Clive Cussler ger underhållning, action och spänning, brudar och vapen, riktiga skurkar och givetvis ett problem att lösa för hjältarna. Han har skrivit en mängd böcker, de allra flesta är över genomsnittet vad det gäller denna genre.

James Clavell, ”Shogun”

James som fastnade i Asien, denna första som jag läste av honom handlar om en holländsk lots som snokar reda på vägen till Japan, vilket Portugiserna inte gillade, efter som de hade Japan som sin provins. Japanerna å sin sida hade lite svårt att gilla någon av de smutsiga barbarerna.

David Morell, ”Nattens och Dimmans förbund”

David Morell skrev en bok som vart filmad, den hette ”First Blood” (eller hette den ”Rambo” jag är lite osäker nu… ), men han har även skrivit denna, en spännande bok, om agenter och lönnmord osv.

John Cleveland, ”Fanny Hill”

En ung flicka far till stan och blir prostituerad… ja, ja, ja, rena Pretty Woman, fast för 150 år sen, boken vart förbjuden pga. av sitt vågade innehåll, givetvis i England, vart annars. En bok som är kul att ha läst, då den räknas som en av de första vitt spridda pornografiska skönlitterära verken. Huruvida det är så pornografiskt kan ju diskuteras, men man ser var gränserna gick för hundra år sen vad det gäller pornografi.

Larry McMurty, ”Du känner nog inte mig”

En bok och historia som jag skrattar högt åt, min fru vaknar och ungarna grinar då jag ligger och tokskrattar mitt i natten. En fnoskig oljemiljonär, som är på väg utför, hans fnoskiga fru och deras sanslösa ungar. Tyvärr är denna bok filmad, med mindre lyckat resultat, så som det brukar bli. (den enda gången filmen har blivit bättre än boken är filmatiseringen av ”Dansar med vargar” som säger en hel del om den boken, då filmen var rena sömnpillret… )

Så, det var en kort uppräkning av några de böcker som format mig, jag är lite osäker på stavningar och en del titlar, men jag gjorde detta på jobbet och hade inte tillgång till bokhyllan. Så hittar ni nått fel behöver ni inte gå i taket för det, ta det bara som en liten fingervisning, om ni vill läsa nå’n bok och ännu inte läst dessa, eller kanske ni får ett författarnamn att fråga efter.

plastdunk 24/10 -10

tillbaka till toppen…

The red or the blue pill?

Avinstallera eller inte?
Sluta helt eller bara ta ett uppehåll?

Valen är många i dessa dagar, nu är ändå bara just nu, igår är historia, och morgondagen vet vi inget om. Jag ser framför mig spelare som lessnat rejält, några härdar ut med Hardcore-spel eller bara rena Itemfind-spel. Nya spelare tillkommer hela tiden och tur är väl det, för annars skulle detta vara en kritiskt tid för spelets existens.

Men börjar inte alla bli lite less på vissa grejor? Jag tänker då närmast på att schablonisera hela karaktärsutformningen. Hur jag menar?

Jo, varje en som skapar en ny karaktär, låt säga en Amazon som ska använda nå’n form av strängvapen, vad har han som väntar på nå’n mula eller på en befintlig karaktär… jo, en Buriza eller liknande! Man nöjer sig inte med mindre än det bästa, man kan nästa säga att om man inte har den blir man kallad n00b av nå’n.

Lite tråkigt tycker jag, men lösningen blir väl som i Diablo, det kommer snart, om det inte redan skett, att startas nya karaktärer som är Purists. Då använder man bara saker som man hittar i spelet, flyttar inga items mellan karaktärerna och tar givetvis inte emot nått av någon annan spelare.

Tyvärr är ju inte Diablo II balanserat för karaktärer med de absolut bästa föremålen, ännu mindre balanserat för team-play av högre karaktärer med de bästa föremålen. Inte undra på att Baalruns går på 20 sekunder, till och med kortare än ett samlag. Givetvis är det en del av spelet att leta föremål, men det är nog som att vara knarkare, det krävs värre och värre grejer för att få en rush. Vad händer senare med alla föremål? De dumpas på marknaden, och alla har dem.

Jag är ingen itemfinder, men tack vare att jag känner en del folk har det inte varit nått större problem att få grejor, jag har inga super-duper grejor som skulle få en itemfinder att göra ner sig i byxorna, men jag klarar mig. I PvM är det inga problem men i PvP är en helt annan sak, där är man mer beroende av items eftersom man troligen duellerar med folk som har bra items.

Ni vet liknelsen, om grannen helt plötsligt skulle börja att patrullera sin tomtgräns med en hagelbössa, vad skulle du göra då? Det hela trappas upp in absurdum.

Jag såg på min sorceress att hon bär en magisk ring, med 56 to mana 25 to life, det säger en del om mina karaktärer. Visst kan man få bättre, men det behövs egentligen inte, för jag klarar mig. Nu skriker väl vissa rätt ut – Varför inte göra henne så bra som möjligt?
Jovars, Insh Allah, jag har ingen brådska, men spelar man i partyn så har man sin roll klar. Tyvärr behövs inte team-play mer eftersom i princip alla karaktärer klarar sig själv, om man inte startar en ny då förståss men då kommer ju nedärvningen av föremål in och så har vi moment 22 igen.

Jag önskar att Diablo II ändå hade tydligare Rollfördelningar i Team-play. Se bara på Return to Wolfenstein Castle där alla karaktärer behövs för att lyckas uppnå målet! Det går ju inte att fixa nu, och det kanske inte ens är önskvärt men visst hade det varit kul. Skulle man klara Baal så måste partyt innehålla alla karaktärer, där varje karaktär bidrar med en avgörande unik egenskap.

Rollspel (light) är utdöda som singelplayer variant? I dessa bredbandets tider, varför inte rikta in sig på team-play då spel över internet är så stort och då kan man ju göra mer anpassade spel till oss som verkligen tycker om att spela i team. En del spelare tar egna initiativ till Team-lösningar, någon (har glömt bort URL och namn) startade en sida där man kunde anmäla sig för en slags Team-matcher. Varje lag började i varsin ända av t ex Cloister och sen rumlade de runt på området mellan ”baserna” som tydligen skulle vara fredade platser där man kunde slänga ut pots och dylikt. Undras hur det gick… som tur är Diablo II flexibelt tack vare sin brist på inriktning, dvs. man kan spela lite som man vill, man ”måste” ingenting…

Eller…

plastdunk 12/11 -01

tillbaka till toppen…

Kände Per Billy?

Ni vet, Per Gessle, kände han Billy, som skrev söndrigt som fan? Man undrar ju lite ibland vad alla låtskrivare får sin inspiration ifrån. Jag vet bara varifrån min transpiration kommer ifrån.

Genom denna inledning kommer vi då in på dagens ämne, nämligen den hemska företeelsen med piratkopiering av CD-skivor, och därigenom spelkopieringen.

Wolfenstein 2 (Return To Castle Wolfenstein) kommer ut idag, i Australien, om några dagar i USA, och den tredje December här i Europa. Jag har kört multiplayer-testet, och tänker köpa spelet. Deras demo har fyllt sitt syfte gentemot mig, jag kommer att inhandla spelet, till det fatala priset av 495 spänn!!!

Alternativet, jag har redan tillgång till en messageboard eller goda kontakter på nå’n suspekt IRC-chat där jag kan få en bra FTP server att tanka från, eller att jag redan har ett konto på en sådan. Ytterligare en väg är att ta telefonen och ringa runt till polarna, och be den som har en kopia öppna sin FTP på datorn och så tankar jag ner den på det sättet.

Ni som inte gjort på detta sätt, tror förståss att det är bara att köra då, men icke då. Ska man vara olaglig ska man ha tid över, samt kunna lite, inte mycket, men lite iallafall. Då du tankat hem spelet, packat upp det (troligen måste du tanka hem win-rar med tillhörande crack/key-gen om du inte har det) och tittar på vad du fått hem så ser du troligen att det är två filer, en .bin fil och en Cue fil. Bin filen är hela CD:n medans Cue filen är en körfil som du använder till ditt brännarprogram. Givetvis har alla brännarprogram olika format på sina Cue filer och heter givetvis annorlunda, dv.s inte alla heter .cue. Har du då inget brännarprogram måste du vara ännu mer olaglig, dvs. tanka hem, och räcker det med ett? Nope, troligen minst tre st. måste du nog ha för att vara olaglig. Nero, CDR-Win Easy CD Creator krävs, troligen Win on CD för några varianter. Sen då? Är du färdig med olagligheterna? No, no, no, givetvis så måste du ha en Crack eller en key-generator, för att kunna bränna fortare än ”en-gånger hastigheten”. Förhoppningsvis lyckas du med alla tankningar och cracks/key-generators.

Sen är det bara att köra igång bränningen av din olagliga skiva, förhoppningsvis lyckas det på första gången, hur många lagbrott har du då gjort dig skyldig till? Hur lång tid har det tagit?

Det jag vet, eller tror mig veta, är att du skaffat dig en massa problem :) Se bara till Diablo II och expansionen LOD, du kan bara spela singleplayer och LAN/openbattle.net, man missar det stora, nämligen Battle.net closed Realms. Många spel har nu nån form av skydd, antingen CD-nyckel eller registrering på nått övrigt sätt som utestänger piratkopierarna från det göttaste. Det finns nog lösningar för att sno folks CD-keys, men absolut inte lika utbrett som själva kopieringen. Problem nr 2 är ju då alla patchar som kommer, då krävs det en ny game.exe fil troligen.

Då spelen är så dyra som de nu är, så kommer nog kopieringen att fortsätta. Men misströsten icke, ety jag haver lösningen!

Tekniken finns, halleluja!!! Alla spelföretag (helst tillverkarna själva) borde givetvis ha samma lösning som Blizzard, alternativt kombinerat med månadskostnad för att få tillgång till internetspel. Vi användare tankar där hem spelet direkt från en server, och får en unik kod som måste aktiveras över internet, vips så har vi trollat bort runt 50% av priset, dvs. ett spel kostar då nytt runt 250 spänn. Det kostar då att PAN och andra grossister får klappa igen, eller drastiskt ändra inriktning (de kan ju börja hyra ut webplatser på sina servrar ;) ) Vår önskan är ju att få så billiga spel som möjligt och spelutvecklarnas mål är att få in så mycket deg som möjligt. De ska täcka sina kostnader för utveckling och därigenom fortsätta att kunna ge oss de spel vi vill ha, och därför köper.

Det finns nog väldigt få som egentligen tycker att man inte ska betala för det man använder, som någon annan betalat lön till en massa folk för att utveckla. Hur skulle man känna sig om nå’n kom och länsade lönekontot den 25:e, skulle det vara ok bara för att nå’n kom på hur det gick att göra över internet?

Så en liten tanke att tänka medans ni leker Neuromancer, tänk på att Wintermute ser er… Stötta de som förtjänar det! Allting kan bli bättre, men givetvis ska vi inte bara betala fullpris som vi anser vara ett överpris, motparten måste också utvecklas och effektivisera sina strukturer och organisationer.

Länge leve William Gibson…

plastdunk 21/11 -01

tillbaka till toppen…

Troende eller kättare

Vårt eget lilla samhälle i cyberrymden, sk. community, växer det eller är det statiskt? eller ännu värre, krymper det?

Personligen är jag imponerad av vårt forum där många säger sin åsikt, oavsett om det är Diablo II-relaterat eller inte. Enligt veckans fråga så har 11% av de röstande slutat spela Diablo II, men besöker ändå denna site, tydligen, hur skulle de annars kunna rösta? I och för sig kommer nog procentsiffran att ändras med det att dagarna går.

Ett annat sätt att se att folk känner någon form av solidaritet med communietyn är som t. ex. Peter (Destinymaiden) gjorde, han frågade på vårt forum om någon ville ha hans bra items, bla sex st. Stone of Jordan. Shinee tog emot hans items och vi ska i inom en relativt snar framtid fördela ut dessa items, troligen genom en tävling eller kanske bara en enkel lottning.

Men visst är det kul då ett forum fungerar så? Det skapar ett levande forum. Ytterligare ett exempel är Annas (Terrorgirl[TSA]) meddelande om att hon skulle gifta sig, samt en anekdot om hennes frisör-tortyr tack vare detta stora ögonblick.

Givetvis finns det som i vanliga livet, folk som man inte har samma åsikter som. En som försvunnit helt är STARCHILD[SODAT], han fanns under de första åren, men har nu helt försvunnit. Jag brukar fundera mycket över vad som hänt med olika människor som jag haft någon form av relation till, vad gör de nu osv. Så STARCHILD, vart är du? Nyligen avtroppade personligheter.. dit tror jag vi måste lägga Swe_lady. Hon verkar helt ha försvunnit, sist jag hörde nått av henne körde hon tuffa java-spel som typ backgammon över nån onlinetjänst.
Olika åsikter som vi lyckligtvis har, skapar dynamik och framtvingar diskussioner med mer eller mindre bra argument. Då kan det vara lämpligt att, hur konstigt det än låter, tacka bl a. Vokial och IRAFNLFARC. Jag säger inte att de har fel eller nått, tvärtom, men deras åsikter har skapat trådar av inlägg där folk har engagerat sig.

Två herrar som också tydligt lämnar sina spår, likt hobers små fotavtryck efter deras krullhåriga fötter i gamleskogens mossbeklädda marksluttningar är, Zeb och Noble_Paladin. De ger distinkta svar på tal, ibland obstinata, men alltid läsvärda.

Det verkar även tillkomma nya. Noterat är att Kalle Anka, Ghwarnhil, Nacrim bland många andra har dykt upp på vårt forum. Vi får se vad de gör sig kända som, jag ser med tillförsikt mot framtiden.

Jag har besökt en del andra forum, men aldrig sett samma ”känsla” i något. Det kan bero på att jag inte givit det den tid de förtjänar. Alla forum verkar iallafall ha ”sina” regulars, dvs. folk som besöker forumet regelbundet och tydligen fyller forumet ett socialfunktion. Jag sitter ofta och hoppas på att det ska finnas nya inlägg, då jag checkar-in flera gånger om dagen. Det vore kul att höra hur nya besökare känner sig mottagna, jag tror inte det är svårt att komma in i vår gemenskap, eller vad tror ni?

Sen gjorde jag något som jag sällan gjort, nämligen köpte PC-Gamer, det var en fullversion av ett spel med. I vilket fall, på insändarspalterna läste jag ett inlägg från en kille som var så glad att hans tjej lirade Diablo II, men tackvare vårt forum vet jag att PC-Gamers ”red”-skribent hade fel då han svarade att de inte växer på träd. De finns, men trädet är kanske litet. Vi som besöker denna site vet ju att det finns en hel del tjejer som lirar, eller hur? Jag orkar inte räkna upp alla, och kanske fler än Swe_lady har slutat, vad vi vet är att Tantvass, Terrorgirl och lejoninnan fortfarande finns därute och förgyller battle.net.

Forumet lever, prisa forumet. Forumet som kunskapsbank är ju unikt, där kan man ställa frågor, ha sina funderingar, både vad det gäller Diablo II och den stora frågan, ”om livet, universum och allting”. Det man vet med säkerhet är att väldigt få inlägg passerar obesvarade, sen att det inte alltid är de svar man förtjänar är ju en annan sak.

plastdunk 26/11 -01

tillbaka till toppen…

Adventskalender!

Jag vaknade upp, kände en fruktansvärd huvudvärk. Jag kände lätta regndroppar träffa min kind medans jag låg kvar i fosterställning, nu vore det bra att ha ett paraply tänkte jag. Det gick en stund innan jag klarade av att resa mig upp på fötterna, hur länge vet jag inte. Runt om mig var det ett öppet landskap med gräsbevuxen mark, ett frodigt landskap såg det ut som, några träd stod utspridda och en del stenar stack upp sitt gråa anlete genom den kraftiga grönskan som gräset gav.

Jag hörde ljud, skrammel och röster genom min huvudvärk. Jag försökte massera mina tinningar och kände en impuls passera som en laserstråle genom min pulserande misshandlade hjärnsubstans, jag raglade sakta iväg mot oväsendet.

Det första jag såg av ljudkällan var en slags träpallisad, det stod några tält utspridda utanför, det kanske var Afghaner på flykt, hålögda människor stirrade på mig ut från sina sjaskiga tält. Jag hittade en öppning i pallisaden och trevade mig in, till höger stod en dam vid sin eld, hon hade en massa pinnar stående bakom sig, det såg ut som hon försökte nasa träpinnar, ”vem fan vill köpa sånt” tänkte jag, pinnar finns det ju i skogen. Mitt i byn brann det en stor fin eld, på vägen fram mot elden stirrade en kvinna misstänksamt på mig, jag passerade henne, hon la krokben på mig! och skrattade rått.

Då jag låg där på den söndertrampade marken tittade jag omkring, ur grodperspektiv, och såg att kvinnan som fällt mig och nu skrattade och frustade rått inte hade några underkläder på sig. Nu undrade jag verkligen vart jag hamnat, byn var pyntad för jul så jag till slut. Det stod ett tomt tält till höger om elden, jag kröp på alla fyra in dit, där var det en halmbädd, något rutten och stinkande, full av löss och annan ohyra. Jag la mig ner, sjönk ner i en halvmedveten dvala, medans jag låg där hörde jag historier om människor som passerat igenom där, tydligen, om man kom hit så måste man utföra något för att nå ett större mål, att träffa någon längre fram, vem kan det vara i en julpyntad by, tänkte jag i mitt yra tillstånd.

Jag vaknade upp, eller vart fullt medveten senare på dagen, tror jag, det hade blivit skymning, jag visste inte hur lång tid som passerat. I mitt minne fanns nu historier som jag hört under min vila, om en kyrkogård, om en kvinna som fanns i en källare, om många saker som tydligen måste utföras. Jag hade fullt i huvudet, jag ”kom ihåg” olika namn, men visste inte hur jag skulle använda den information jag nu fått.

Jag klev upp från bädden, kände att huvudvärken givit med sig. Byn såg annorlunda ut nu, jag såg en smed, elden brann fortfarande i ett hörn som bildades av pallisaden låg en hög med ruttnande öron, bredvid elden stod en kille som tydligen hette Lurk! och tiggde grejer, en annan som hette Duriella, en tjej med en lång pinne stod och skröt om vilka fina grejor hon hade. Nu undrade jag verkligen vart jag var, fanns det ett syfte med detta?

Jag gick till den brinnande brasan, där stod det en gubbe i klänning som sålde glögg, jag köpte glögg och en pepparkaka och undrade vad i hela världen jag skulle ta mig för….

plastdunk 30/11 -01

tillbaka till toppen…

Julbrevet från plastdunk

Så här i jultider blir de flesta av oss ganska snälla, se bara på shinee, den gamle lufsen har redan dragit på sig lösskägget, luvan och latextomtedräkten. Ganska justa priser måste jag säga, som shineetomten ska lotta ut.

Jag är besviken på mig själv över att jag inte hunnit skriva fortsättningen på julkalendern, men jag ska försöka få till en julavslutning med julstämning och allt. Det är kul att skriva, synd att det tar sån tid bara. Ännu roligare blir det om vågar skriva på skrivihop.nu … där är de inte lika överseende med mina sär skrivningar :) inte ens stavfel överser de med. Jag tror inte de kommer att få några julklappar minsann.

Sen, vart har roboth tagit vägen så här i jultider? jag hörde ett rykte om att han hade kapat ett radiostyrt flygplan och skulle krascha det i Norsteds (förlaget som ger ut Sagan om Ringen). Han hade fyllt planet med svensk-engelska ordlistor.

Dectcap vår nye medarbetare (höhöhö han får ingen lön och inga julklappar precis som oss andra), undras vad han gör då? jag ser spåren efter alla admins, även Lurk! fast det börjar tunnas ut.

Jag har testat HC ytterligare en gång, summonern tog min sorc vid clvl 8, jag kanske jäktade lite… eller? Efter jag skrattat rått åt eländet, (ehhh, asså brorsan var med, med sin clvl 30 bowazon) då gjorde det inte så mycket med min lilla HC char. Jag startade en ny och tog det lite lugnare, clvl 9 och Cain räddad. Men visst är det roligare på ett sätt då man börjar utan föremål som kan flytta runt till sina chars? Svårare, men faktiskt ganska roligt. Sen att akt 1 och 2 är tråkigt, det är ju en annan sak.

Nu är bara frågan hur man ska överleva julen, jullunch hemma hos Andariel (svärmor) med en massa Fetisher rännandes runt benen, samtidigt som de skriker ”Julklappar!”, en Baal (lillebror) som står i ett hörn och vinglar framöver annandagen. Han har nog med sig sin ”sidekick” Nader, hon är läskig… fast iofs. med tillräckligt mycket ”läsk” som man läskar sig med så blir hon nog inte så läskig. Närå hon är rar… Sen då julen är över får man väl damma ur plånbocken, klippa köpkortet och leva på destillerat vatten och sårskorpor. Har man tur har man fått en egenhändigt ritad teckning av Fetisherna.

På det så kommer nyåret, ajajajaj mat och ”potions” hur ska detta gå? Med lite tur så får man jobba extra också. Typiskt då man börjat spela igen. ”vad är väl en bal på slottet…..” Hela denna tid tillbringas med Carola det gamla skåpet som vrålar ut sin kärlek över julen i sina fanatiska framförande av ”O helga natt” och ”Stilla Natt”, gode god, bespara mig!!! varför gjorde inte AC/DC eller nå’n annan råfräck grupp några julsånger?

I alla fall, jag vill bara önska er en God jul…

plastdunk 17/12 -02

tillbaka till toppen…

Upplösningen… på plastdunks julbrev

Harrohath verkar tråkig… Lixåm ingen partystämning här, tänker jag. Jag sitter på trappan utanför den sociala institutionen som Malah driver, hon har en täckmantel att hon nasar kläder och fruktiga läskedrycker från ett hushåll. Men kan man den hemliga koden, vilket jag såklart kan, så kan man få se Harrogaths nattliv.

Staden eller byn är faktiskt ganska läskig nattetid, horder av hungriga afghaner löper amok i gränderna och man får kämpa med pensionärerna på happyhour. Det finns inte så mycket att göra för pensionärerna sen Nilhatac-gubben, ordförande i kommunalfullmäktige, ställde frågan om en dräglig ålderdom på sin spets och gjorde ättestupan olaglig. Senast i går hjälpte jag till att tippa några åldringar över stupet dock, vi här i staden fick höra att medelåldern nu stigit till 28 för de som besöker Harrogath, och så kunde vi fan inte ha det. Så nu åker alla över 40 över klippkanten strax utanför byn.

Vi slängde även ner en kille vi haffade i utkanterna av Lut Gholein, han bedrev ett terroristträningsläger i öknen. Lyckligtvis var det inte många som sökte sig dit. Han svammlade om.. ja, vi har inte lyckas uttyda vad det rörde sig om ens, men vi tog det säkra för det osäkra och slängde honom, gråtandes och skrikandes ut förbannelser över allt och alla, över kanten. Nått om att IRANFLFARC skulle skända våra gravar… ja, ja, vi har inga gravar ännu.

Iofs, vi träffade på ett äldre par som sprang igenom här, de var klart över 35 iaf, Shinee och TantVass. Vi tog deras id-kort och ringde Televerket för att höra hur länge de betalat sina telefonräkningar själva, sen söp vi oss stupfulla och försökte lista ut hur det nu skulle hjälpa oss. Shinee och TantVass var smarta de söp sig fulla direkt och somnade, då slappnade vi av och söp oss medvetslösa. De kom givetvis undan genom att eftersom de somnade först så vaknade de först också… vi vaknade flera timmar för sent, då hade de två redan dragit för längesedan. Ibland hör vi yra vrål utifrån vildmarken mitt i natten, det låter som Shinee skriker nått om ”..äntligen, den super unika…” vi vågar oss inte ut nu. TantVass röst hörs åxå ibland komma inblåsandes med den kalla nordanvinden; ”vaaaaart äääär jaaaag…” Hon är som en Siren, som försöker locka oss in i fördärv och annat otyg, hon är säkert kristen eller nå’tt…

Jag började alltså själv i detta äventyr, som ska leda mig fram till julafton, nu är det inte bara jag längre. Andariel och Cain hoppade med mig tidigt, vi har partajat och röjt oss igenom hela skiten. Nattlivet har varierat må jag säga. Vi hade Roboth med oss i Akt 3, men han skulle gå på bio eller nått, och vi hörde hur han korkade upp flaskor för att sedan vingla iväg utefter bryggorna där, skriandes efter nå’n Susanné som han skulle spöa skiten ur. Det hela avslutades med ett rejält plask och en rap som fick hela byn att darra. Gheed var med där åxå, han föll död ner på den steniga marken, hans känsliga luktorgan tålde inte den kvalmiga stanken som spreds sig efter Roboths rap. Roboth har vi inte sett till sedan dess. Men nu har vi hört rykten i Harrogath att då tidningen Expressen skulle börja säljas där, då vart de lokala tidningspojkarna antastade av en stor skäggig-lufs som skrek att han inte var Roboth utan Beorn och minsann inte tänkte tillåta att Expressen skulle besudla hans domäner.

Andariel är bra att ha med sig, hon kan bära många backar bira, och Duriel, han hade jag nästan glömt, men han är dum som ett spån. Vi har han bara med för att han är sjujävlig på att öppna flaskor med sina klor, sen sitter han och tjurar i ett hörn mest hela tiden.

Lurk! brukar gå efter oss och plocka upp det som blir över, föremål, gamla biobiljetter och tuggummin och sånt. Jag tror även att han tradar jultidningar med en snubbe heter doktor Alban.

Se’n har vi tre maffiga killar som kallar sig ”de tre rövlingarna” vi hittade dem på ett ställe som heter Arreat Summit, det är nå’n slags förort. Det hade invandrat en massa mafioso och gjutit in dem i betong på det lokala torget, som skrämselpropaganda mot dem de tog ut beskyddaravgift av. Där hittade vi ett användnings område till för dumhuvvet Duriel, han öppnade deras betongskal som ingenting med sina klor. Och fan va de tre snubbarna vart glada asså!!!

Så byn Harrogath e ganska överfull nu, men som tur är börjar julpartyt snart, vi ska ner till en kille som heter Baal. Jag vet, det låter taget, men vaffan gör vi? Drickat e slut, alla kvinnor har utnyttjat mig, jag orkar inte mer.

Det ryktas om att det finns parallella universa, att det finns nått som heter US-East där en parant gammal dam som heter Poisson finns, men vi tvivlar, hur skulle det se ut? Jag menar med parallella universa, finns det flera av oss? och varför finns inte Poisson här i så fall? Men vi kom överens om det finns bara en värld och den är sekventiell. Iofs kanske platt på sina ställen, men med ett juste grafikkort kan man välja ”perspective” och lura sig själv till vantro och trivas med det.

Jag höll på att glömma förresten, förra veckan, när vi skulle fira lucia, då dråsade det in ett stort följe här. Fulla och anskrämliga, med en juste brud i spetsen, och då menar jag brud. Det var Fröken Död som skulle bli Fru Död. Eftersom hon behöll efternamnet så spelade vi en trudelutt ur ”Den sista färden” för henne. Inavel är ok, vissa grejer ska man hålla inom familjen. Iallafall, Fru Döds följe var nått pack, de mumlande och dreglade en massa. Vi tror de var en MC-klubb, iofs. utan motorcyklar, som kallade sig TSA – The Swedish Allians. De var i första hand ute efter en kyrka, gärna med tillhörande präst så att de kunde sluta festa, för halva gänget skulle iväg hem eller vad de sa. De försvann då vi hänvisade dem till Anya och jag tror att Anya lyckades bli av med dem snabbt. Nå’n Pindleskin skickade tackkort för den goda middagen två dagar senare iaf.

Nå, jag kan berätta det sista nå’n dag, nu ska vi till den lokale smeden och köpa latexgrejor och glidmedel. Sen bär det av till julmiddag hos den där Baal.

hälsningar, eder allas jultomtewannabe;

plastdunk 21/12 -01

tillbaka till toppen…

God Fortsättning…

Som vanligt är denna site uppe, som vanligt är servern nere, men då den är uppe, då jädrar är vi med till 100%!

Julen har just passerat, alla har pulat sin säck full med julemat och tömt tomtens säck. Barn har suttit tindrande med tefatsstora ögon. Barn har darratt av rädsla för den något otäcke gubbe som kommer inramlandes med kläder som inte passar riktigt, ett ansikte som är gjort i plast eller snartlikt material. tomten skrämmer de flesta små fetisher. Eller hur var det nu igen? var det tomten eller var det Gandalf grå som kom till oss denna julen?

Det som hänt har hänt, warcraftiii.nu tynar bort, men är inte bortglömd, helst inte nu då jag läser på warcraftiii.net, (det går givetvis lika bra med selleri) att beta-signup ska ske den 7:e januari, under 24 timmar får boende i USA och Canada testa sin lycka. Blizzard gör det igen :) Synd att inte Untamed stod ut längre eller hade motivation och engagemang så att det räckte bara lite till… Vart tog hans kompanjoner vägen?

Diablo II lever vidare iallafall. Till och med jag har börjat spela HC, och jag är klart besviken. Inte på HC spelet som sådant, men många har påpekat att de verkligen spelar HC, och att det är det enda sättet att ”gäjma” nu, tyvärr stämmer det inte helt, för jag är nästan helt själv i chatten eller chattarna… /sweden-1 -#. SC verkar gälla fortfarande.

Hoppas ni alla får ett gott slut på detta år! vi går nu in på Diablo II’s tredje kalenderår…

plastdunk 28/12 -01

tillbaka till toppen…